Kritiskt självupptagen

Att låna e-böcker på bibblan har sina begränsningar. Man får bara låna fem stycken på en sjudagarsperiod och jag har just avslutat min tredje. Inte så att jag är någon snabbläsare, men de tre senaste har varit lite väl korta.Alla under 300 sidor. Annat var det med Ken Follets 1900-talstrilogi. Men så orkade jag bara med två av dem. Alldeles för mycket kättja för min smak.

Jag läste Kaj Schuelers 277* sidor långa En kibbutz i Falun. Där rekonstruerar han sin mors liv, framför allt genom de brevväxlingar hon och släkten hade. Och slogs av tanken att den bedriften skulle aldrig jag kunna göra om. Dels för att brevskrivning aldrig varit min familjs starka sida och dels för att vi alltid varit duktiga på att slänga.

Efter det tog jag mig igenom Frida Boisens Berätta aldrig det här (299* sidor). Jag som tyckte min mamma var en jobbig typ, som hade en massa synpunkter på hur man levde sitt liv. Bara en beige kopia om man jämför.

Under förmiddagen klämde jag En ny värld utanför mitt fönster av Theodor Kallifatides på ynka 97*. Inte många ord för det lånet. Men tänkvärda. Jag bär speciellt med mig det polska uttrycket: ”Inte konstigt att det regnar skit, när man höjer kossor till skyarna.”

Nu har jag lånat min fjärde bok: Klas Östergrens Renegater. Det står att den är på hela 646* sidor. Hoppas den är bra. Och att den går att läsa utan att ha läst Gentlemen och Gangsters. Bara sett filmatiseringen.

*** Min erfarenhet av antalet sidor är att det är ett ungefärligt mått; ju fler angivna sidor, desto fler består av tack. Fasen och hans moster räknas upp. Sida upp och sida ner.

2 reaktioner till “Kritiskt självupptagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s