Mer än en tummetott

Äntligen sitter de spanska registreringsskyltarna på bilen. Två till tre veckor blev till sex. Först skyllde man fördröjningen på sjukdomsfall på bilbesiktningen. Men vi fick skyltarna i vår hand, med beskedet att vi inte fick sätta på dem på bilen förrän allt var klart hos bilregistret i Alicante. ”Vi ringer!” När det gått drygt en vecka utan att vi hört något åkte vi till kontoret vid bilbesiktningen. ”Har ni inte fått vårt mejl? Allt var klart den 30/10.”

För det första skulle de ringa oss. Vilket aldrig hände. Och för det andra finns det inget mejl i någon mejlbox. Inte ens i skräpposten. Men jag gnällde inte, vad skulle det tjäna till? Vi hade begärt offert från ett par försäkringsbolag och åkte till det kontor som gav oss bästa pris. Helförsäkring med självrisk på 200€ kostar 369€ per år. Dyrare än den i Sverige, alltså.

För att avsluta bilens svenska registrering vill Transportstyrelse ha de fysiska skyltarna tillsammans med intyg om registrering i annat land. Allt är nu postat och klart. Och när svenska försäkringsbolaget får uppgifter om avregistreringen, betalar de tillbaka pengar för det vi betalat i förskott.

Bilkörning
Nu har vi åkt runt undercover en dag. Lekt inhemska med förhoppningen att folk ska sluta tuta på oss. För de gör spanjorer när man inte kör lika tokigt som dem. Körstilen i allmänhet går ut på att man gasar på så fort det går, oavsett hastighetsbegränsning, tills man ligger uppe i arslet på framförvarande. Och om framförvarande håller hastigheten eller kör några kilometer under, blir spanjorerna väldigt irriterade.

Landsvägen utmed kusten är enfilig i båda riktningarna utmed Torrevieja och där är det alltid kö. Oavsett hur många eller få bilar som ska ta sig fram. Just bara för att folk kör så ryckigt. Plötsliga inbromsningar hela tiden och man gör väldigt lite för att underlätta för andra bilister.

Jag kan bara komma på en situation när folk sköter sig exemplariskt: När utryckningsfordon behöver komma fram. Då lämnar man plats i mitten av vägen genom att alla håller ut på respektive vägren.

Pengatvätt
När vi ändå var inne i Torrevieja i fredags gick jag på banken. Och det var Maken som orsakade ärendet. Jag borde ha lärt mig efter 45 år att han inte är att lita på. När jag tömde tvättmaskinen låg det en sedel på 5€ i två halvor på trummans botten. ”Var kan den här komma ifrån?” undrade jag. ”Oj då, det måste vara från mina byxfickor. Men då borde det finnas en tia också. Jag stoppade ner växeln från restaurangen.”

Jag hade kollat noga, tyckte jag, utan att hitta annat än femman. Snurrat trumman flera varv innan jag matade på med ytterligare en tvätt. Men tydligen inte tillräckligt, för när jag plockade ut den färdiga tvätten låg tian där på botten. I två delar.

Sedlarna torkade och tejpades ihop. På banken var man väldigt tveksam och slog ifrån sig, tills jag sa att jag var kund i banken. Lösningen blev att de satte in 15€ på vårt konto, med förbehållet att om det var något fuffens med sedlarna skulle man ta ut summan igen.

Lite lotteri men bättre än ingenting, tycker jag.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s