Dagens diskurs

För somliga är en bra historia viktigare än vad som är sant. Själv gillar jag en bra historia men är inte beredd att tumma på sanningshalten hur som helst. Sådana petitesser bekymrar inte Maken; han skarvar värre än en storfiskare.

Senaste tiden har jag hört honom berätta om hur det var när vi kom till Spanien. Hur korkat vi hade packat och hur mycket vi behövde köpa eftersom vi inte hade fått med oss det allra mest väsentliga. Alla våra nya och gamla bekanta har fått i sig den, i mina öron osanna skildring. Idag upprepade han samma berättelse för två av våra oskyldiga barnbarn. Efteråt tog jag honom åt sidan och sa att det han just så livfullt skildrat inte alls var med sanningen överensstämmande.

Alltså, vi kom ner till vår lägenhet dagen innan vårt flyttlass skulle levereras. Och själva endast iförda handbagage och en incheckad väska. Väskan innehöll bland annat två luftmadrasser. Alla möbler och allt i köksväg skulle komma med flyttlasset.

Under första kvällen insåg vi att vi behövde något att sitta på. Golvet kändes inte som något bekvämt alternativ. Ta sig upp utan att kunna stödja sig på något är ingen barnlek. Speciellt inte för Maken. Vi åkte iväg till en av de otaliga kinamarknaderna och köpte två stolar och ett litet cafébord i glas.

Sen åkte vi till en stormarknad och köpte två koppar plus diverse frukostmat. En billig stekpanna fick agera kokkärl. Und das war Alles. Dagen efter klockan 10:30, när flyttlasset var uppburet, packade vi upp åtta koppar, åtta stora tallrikar, åtta djupa, åtta assietter, skålar, elvisp, mixerstav, full uppsättning av glas och bestick, köksknivar och kastruller. Stekpanna var det enda som fattades i packningen, men den hade vi inhandlat på Alcampo kvällen före.

Alla dessa detaljer har Maken förträngt. Enligt honom saknade vi det mesta första tiden. Och för drygt ett år sedan körde vi till ner Spanien i en bil som vi köpte först ett halvår senare. Med bara trams i bagaget. Och när jag påpekar det ologiska i hans version får jag äta upp att jag var så enfaldig som ville ta med mig mina vinterkängor. Något som jag borde ha envisats med eftersom jag skulle ha glädje av dem när vi åker till Stockholm i februari.

En annan av Makens och mina stötestenar är begreppet ”hemlighet”. I min värld är det ett förtroende som man förväntar att mottagaren inte för vidare hur som helst. När vårt bostadsköp i Spanien fortfarande var på planeringsstadiet, säger Maken till en av våra vänner: ”Vi håller på att titta på att flytta utomlands när vi går i pension. Men det är en hemlighet, så berätta inte.” Och sen vek han ut både länge och väl i ämnet.

”Varför sa du att det är en hemlighet? Du berättar ju om det för alla som vill höra på? Varför skulle just Tina beläggs med tystnadsplikt? Fattar du inte hur besviken hon skulle bli när hon får klart för sig alla andra vet om din så kallade hemlighet?”

”Vaddå, det är väl ingen höghelig hemlighet? Med dödsstraff som följd om man pratar bredvid mun. Vem har pratat om tystnadsplikt?” Och så får jag äta upp att jag har en alldeles för fyrkantig hjärna, medan han är kreativ och fantasifull. Beredd att använda gamla begrepp på nya sätt.

Hur som helst, jag tycker att en god historia ska vara någotsånär logisk och sann. Lite kryddning skadar inte, men det får inte vara hur huvudlöst som helst.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s