Murcia tur och retur

Igår hade vi anledning att ta oss till Murcia. Och när vi ändå tog oss dit passade vi på att åka till Ikea. Det var inte bara min efterlängtade senap som hägrade. När vi slutade våra jobb blev vi presentade med presentkort. På Ikea. Make fick 2000 som hans arbetskamrater samlat ihop. Och jag fick 2000 av företaget. Redan första veckan åkte vi dit och spenderade de första 1500. Nu rök resten. Trots att planen var en soppslev, en stekspade och en badrumsmatta.

Den egentliga anledningen till Murciaresan var att vi skulle hämta upp två barnbarn som tagit buss från Malaga. Inrikesresor i Spanien verkar vara lite krångliga. Och dyra. Direktflyg är sällsynta, det blir byte i Madrid eller Barcelona. Samma med tåg. Då får det bli det så kallad direktbuss, även om den tar sju timmar.

Det är något speciellt med knutpunkter. Det ligger en slags förvirrad förväntan i luften när man kommer till tåg- eller busstationer, samma med flygplatser och färjelägen. Somliga ska åka iväg, andra ska komma dit. Och alla är mer eller mindre osäkra på om de verkligen befinner på rätt plats.

Vi hade gott om tid på oss. Jag var inte ens säker på att vi hittat rätt Estacion de autobuses. Vem vet, Murcia kan ha flera. Speciellt som bussbolaget angett en annan gatuadress, ett namn som fanns på åtminstone fem olika ställen i staden. En GPS löser många men inte alla problem. Framför allt om man inte känner till postnumret.

Damen i informationsluckan missförstod mig och trodde att jag ville köpa en biljett Murcia-Malaga. Nej, jag vill veta om jag är på rätt ställe och var någonstans bussen från Malaga kl. 15:50 skulle komma in. Hon sa något om 22 och 23. Jag lyckades inte hitta någon skärm som beskrev ankomster och avgångar, men bussbolaget hade en egen lucka där en farbror bekräftade hållplatsläge 22-23.

Där var det fullt av förväntansfulla resenärer med dragväskor stora som hus. Det kom in en buss och killen på bänken bredvid frågade mig av alla människor om det var bussen till Alicante. När han såg min förvirrade uppsyn, undrade han något i stil med: ”Ingles?” Jag ruskade på huvudet och sa ”Sueca”. ”Ah, Zlatan Ibrahimovic!” sa han. Uppskattande. Och det första och svenskaste namn han kunde komma på.

Bussen kom så småningom och barnbarnen med den. Idag sov de till klockan var över 11 och enades om att pannkakor var en mycket passande frukost.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s