Bangar igen

Jag gjorde ett tappert försök. Ingen ska komma och påstå något annat. Men ledsnade efter 100 sidor. En kollega på jobbet pratade sig varm för ljudböcker i största allmänhet och Jan Guillou i synnerhet. Jag sa att jag prövat både Hamilton och Arn. Inte som ljudböcker, men jag klarade inte av stilen.

– Har du läst någon bok i hans senaste serie? Gör det. Jag tycker att den är fantastisk. Sa Anders och eftersom han är en trevlig och duktig kille bestämde jag mig för att ge Guillou en ny chans. Jag köpte till och med första delen som e-bok.

Men Jan Guillou gick på i ullstrumporna precis som vanligt. Historien utspelar sig någonstans i mitten av 1800-talet. Tre faderlösa gossar, 8-10 år, får arbete på en repslagarverkstad i Bergen. I nattens mörker smiter de ut och bygger på ett vikingaskepp i skala 1:5. När förmannen upptäcker bygget, som uppförs i en lokal på verkstaden, får pojkarna sparken och skickas hem till modern.

Verkstadens ägare blir informerad, men han ser istället potentialen i gossarna. Han och andra bättre bemedlade i Bergen bekostar pojkarnas skolgång och vidare studier i tekniska högskolan i Dresden. Självklart går en av dem ut som etta i årgången. De andra två bland de tio bästa. Tyska och bordskick lär de sig lätt som en plätt. Till och med att komma med utlåtande om viner när det krävs.

Det som störde mig mest var egentligen det där med att smita ut på natten. Efter en lång dag i repslagarverkstaden. Till saken hör att jag just läst Per Anders Fogelströms serie Vävarnas barn. Där fick man en annan bild av 1800-talets barnarbetare i repslagarverkstäder. Någon fritid existerade knappt och att någon skulle orka med att vara uppe halva natten och arbeta med annat var knappast möjligt.

Egentligen får jag en känsla av att Jan Guillou egentligen beskriver sig själv hela tiden. Ett enda långt, ohämmat självberöm även på områden som han inte personligen behärskar.

Och vad ska jag säga till Anders? Ingenting. Han vet inte att jag köpt boken och inte skulle han bli speciellt glad om jag sågar hans omdöme jäms med fotknölarna.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Bangar igen

  1. Lotta K. skriver:

    Jätteintressant och på pricken det du säger. Precis den känslan har jag också haft när jag läst Guillou, utan att lyckas sätta ord på den. Att han beskriver sig själv. Grandios självbild, att kunna brottas med tigrar. Om det dök upp några tigrar. Oförmågan att sätta sig in hur trött man vore är skrämmande, för den betyder ju att om man bara vill så kan man. Och, att alla de som blir trötta, de vill bara för lite. Från min amerikanska horisont känner jag igen de tankarna alltför väl.

  2. frktjatlund skriver:

    För att inte tala om dem som dör i cancer. De vill helt enkelt inte leva i tillräcklig grad.

  3. Inga Magnusson skriver:

    Förr läste jag J G med behållning men nu funkar det inte längre. Det är så tradigt. Först beskriver han vad som ska hända, sen beskriver han när det händer och sen blir det långa beskrivningar efteråt om vad som hände. Minst tre gånger om samma skeende. Man blir så trött!

  4. frktjatlund skriver:

    @Inga M: Han kanske har betalt per tecken, eller nått.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s