Jag har utseendet emot mig. På fler än ett sätt. En gång var det en man som beskrev mig som ”hon som ser ut att kunna vara morsa till tio ungar”. Vad han nu menade med det? Och jag som brukar säga att hälften vore nog om de tre jag lyckats klämma fram.
På mitt jobb har gruppen gemensam fika på tisdagar. En entusiastisk medarbetare gör ett schema för vår- och hösttermin. Där står det vilka som är ansavariga för veckans fikabröd. Man behöver inte ha hembakt; det går lika bra med köpebröd. Men om man bakat ”själv” får man en extra lott i vinlotteriet. Själv kan vara mamma, syskon, make eller barn; det viktiga är att det är hembakat.
Jag är ingen hejare på bakning. Ganska nyligen gjorde jag slut på en förpackning med bakplåtspapper, som jag vet var över 24 gammal. Den ingick i flytten 1992. Dessutom gillar jag inte bakverk eller överhuvudtaget inte söta saker. Även där har jag utseendet emot mig. Min runda kroppshydda kan få omgivningen att tro att jag klämmer i mig en hel del av den varan. Men så är det inte.
Hur som helst, imorgon är fikabrödet mitt ansvar. För att vara ute i god tid fixade jag det redan igår. Två semmelkladdkakor tyckte jag skulle passa bra. Nu när det är fettisdag och allt. Det var snudd på en överloppsgärning. På eftermiddagen idag gick det ut ett allmänt mejl om att företaget bjuder alla på semla. Typiskt, när jag gjort mig till.
Om mina medansvariga fixat något fikabröd vet jag inte: ena killen har semester och den andre vabbade hela förra veckan och idag. Nå ja, jag har i alla fall gjort mitt för den här gången. Förslösat tre bakplåtspapper på en och samma dag. Snudd på personligt rekord.
frktjatlund 