Klok, klokare, klokast

Här sitter jag och skriver den ena klokheten efter den andra och vad gör Bill Gates? Jävlas med mig å det gruvligaste. Nu låste sig Word för tredje gången och skickade mina tankar ut i rymden. Då skriver jag väl i Notepad++ istället. Och håller tummarna för att gratisprogrammet inte ska kontstra.

Alltså, idag känner jag mig mindre korkad än jag gjorde igår. Fattade nämligen hur man gör en sak på jobbet, som jag inte kunnat tidigare. Så bra att jag inte kommer att behöva assistens i just det ämnet nästa gång. Alltid något.

hillJag har hunnit konsumera också. Köpte ett par nya vinterkängor, som är precis lika omöjliga att ta av och på som mina gamla. Det verkar vara regel numera att man ska brottas med skodonen vintertid. Men de nya är hela och oslitna. Endera dagen slår vinterväglaget till och då gäller det att ha på fötterna. Jag lovar att trottoarerna i korsningen Vanadisvägen och Norrtullsgatan är stans halkigaste.

Men å andra sidan kan ett par nya fotbeklädnader vara ett slags snögaranti. Ungefär som att ta med sig ett paraply när man går ut; då kan man ge sig på att regnet uteblir. Så nu hoppas jag att mina kängor håller gator och trottoarer snöfria. Hela vintern. Även om jag måhända har lagt ut en rejäl summa i onödan.

Apropå vinter och snö, hörde jag en mamma tala till sitt lilla oskyldiga barn när vi gick på Skeppsbron i söndags. Hon sa: Tänk att det redan är november och ännu ingen snö. Där fick jag verkligen lust att lägga mig i. Hur ofta snöar det i november där vi bor? Inte särskilt ofta. Och om det gör det, så ligger snön sällan kvar. Stackars barn, bli itutad rena rama villfarelserna.

Men å andra sidan kan barn uttala sig märkligt. När jag skulle ställa tillbaka kundvagnen på Ica hörde jag ett samtal mellan mamma och hennes son, 10-ish cirkus. Plötsligt undrar han: Mamma, hur många lån har du egentligen? Jag hörde aldrig svaret. Eller om hon svarade. Och tänkte: Har han sett för mycket på Lyxfällan?

Idag börjar Stockholms filmfestival och jag är festivalänka i den närmaste framtiden. Maken är på bio när han inte arbetar. Mestadels själv. På bion, alltså. Fast tillsammans med en massa obekanta. Först var det jag som backade ur, redan för flera år sedan. Klarar inte av att sitta still så länge. Efter det gav Svärsonen upp. Tyckte nog att familjen gick före. I år jobbar Ettan i England och det senaste filmfestivalsällskapet, en man i 60-årsåldern, fick en stroke för att par månader sedan. Och mår inte så bra.

Nu börjar den här texten likna ”I huvet på en gammal gubbe”. Tankarna far hit och dit fullständigt ostrukturerat.  Och jag funderar på att ställa Ettan till svars för att hans boss förstörde mitt ursprungliga, betydligt mer intelligenta, inlägg.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s