Strövtåg vid mexikanska bukten

imageJag har tidigare gnällt över engångsmaterialet på restaurangerna. Nu är det dags för att häckla flergångsmaterialet. Besticken i metall är nämligen fullständigt värdelösa. Okej, amerikaner verkar gilla att äta med händerna, men det behöver inte medföra att gafflar och knivar är sämre än dem man fick i Östtyskland på 1980-talet.

Besticken är utstansade ur någon metall, som inte är rostfritt stål. Liknar mer zink. Och de är tunna och kanterna är vassa och otrevliga. Men gaffelspetsarna är knappast vassa och det är snudd på omöjligt att spetsa käket för att förflytta det till munnen. Och knivarna går inte att skära med. Möjligen att använda för att spjärna emot när man sliter isär käket.

Dagens tips: Ta med bestick hemifrån. Då är du preparerad för att undvika både engångs- och flergångsmaterial på amerikanska restauranger.

Men vad har vi roat oss med, förutom att äta? Under två regniga dagar passade vi på att gå på bio. På dagtid tillsammans med andra grånade människor. Är man över 60 så gäller pensionärspriser för biobiljetter. Vi såg en trevlig feelgoodfilm, Learning to drive med bland andra Ben Kingsley, och en rulle med Robert Redford och Nick Nolte. Som var sådär, rullen alltså.

De två senaste dagarna har vi varit lite kulturella av oss och besökt ett museum med målningar av Salvador Dali. Och varit på ett friluftsmuseum med gamla hus från 1800-talet; ett slags Skansen a la Florida.

Annars har det mest blivit bad och läsning. Inte samtidigt, utan mer att läsningen har avbrutits av dopp. Och jag vet vad jag ska bli i mitt nästa liv: förlagsredaktör. Mina ögon är som gjorda för att hitta fel. Framförallt andras. Felsyftningar, hur man använder sina/hans och för femtielfte gången: är det ingen människa numera som begriper vad saktmodig betyder?

En människa som är saktmodig är INTE långsam av sig. Utan stillsam och fredligt sinnad. Kan inte folk lära sig det en gång för alla. Alternativt sluta att använda begreppet.

Då så, färdiggnällt för den här gången. Från imorgon börjar återtåget till Fort Lauderdale och hemresan. Men jag har säkert anledning att återkomma med fler negativa reflektioner.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Strövtåg vid mexikanska bukten

  1. Irene skriver:

    Behöver du någon anställd på förlaget aspirerar jag på tjänsten. 38 år som lärare sätter sina spår…

  2. frktjatlund skriver:

    Det kan jag livligt föreställa mig. Min senaste bok var fransk i original och jag undrar vad ett ”sällskapsrum” är för utrymme? Det fanns även ett vardagsrum i huset. Och rostbröd – är det samma sak som rostat bröd, så föredrar jag den översättningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s