Nothing included

Jag har tidigare kontaterat att det kommer att bli komplicerat när Maken och jag går i pension. Till vardags märks det inte så mycket; då lever vi tillsammans men med mer eller mindre parallella liv. Annat är det på semestrar. Då märks våra olikheter desto mer.

Förr tyckte jag att jag reste runt med en hundvalp. En individ, som närsomhelst behövde ta sig en tupplur. Nu börjar sällskapet mer och mer likna en bebis. Det uppstår inte bara plötsliga sömnbehov. Nej, hungern har blivit ett större och större aber.

Blodsockret faller som en sten och då är det första bästa näringsställe som gäller. Även om det är första sämsta tänkbara.
– Men här finns inget som jag kan tänka mig. Och förresten var det inte särskilt länge sedan vi åt. Kan vi inte fortsätta en bit till?

Ibland kan vi det, men oftast inte. Då bänkar han sig någonstans och sitter och tjurar tills han kommer på bättre tankar och kommer över sitt värsta svårmod.

Annars går vår Floridaresa som på räls. Det var lite krångel när vi skulle hämta ut vår hyrbil. Maken hade beställt en convertible, alltså en cabriolet, men någon sådan hade man inte kvar. Trots att vi bokade för ett halvår sedan.

Mig spelade det mindre roll. Jag är inte så begeistrad i vinddrag. Och Maken nöjde sig med alternativet som erbjöds: en stor, fläskig Cheva. Så nu kan jag njuta av AC istället för vindrufs.

Vårt första hotell känns som ett riktigt fynd. Stilen är precis den vi förväntade. Två våningar i mintgrön rappning runt en liten pool inte långt från havet. Man har bibehållet 50-talet eller om det är ännu tidigare än så.

Nu är allt lugnt. Frukost intagen och vi ligger i skuggan vid poolen och läser. Eller läste; jag skriver och Maken snarkar. För tillfället i alla fall.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Nothing included

  1. Bloggblad skriver:

    Haha… Jag fnissar! Går ju an att skriva så om maken när du är så anonym… Jag undrar ofta om jag driver ungkarlshotell, men det törs jag ju inte skriva offentligt. Min lille make är så himla snäll och go’ och rekorderlig, men har tyvärr noll koll på det där med hemmets och kläders skötsel. Det där med akut behov av att sova middag känner jag igen, jag har gått många ensamma semesterpromenader. Men när det gäller akut hunger så är det jag som står för det. Jag är dock så pass förutseende att jag vet när det kommer att inträffa.

  2. Irene skriver:

    Jo jo, de tankarna känns igen. Det är inte utan en viss oro jag ser fram emot den tiden.
    Ha det bra däröver, inväntar fler rapporter

  3. frktjatlund skriver:

    @Bloggblad: Själv har jag en ganska jämn blodsockernivå. Det är bara på morgnarna, som jag kan bli väldigt arg och tjurig om frukosten dröjer.

    @Irene: Om mindre än två år är vi där. Jag minns hur det var när barnen flyttade hemifrån. Lite av en identitetskris. Det blir väl samma då. Och det går säkert över, precis som tidigare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s