För mycket eller för lite skämmer allt

Jag brukar gnälla om att tiden inte räcker till. Det är så mycket jag skull vilja hinna med, som aldrig hinns med. Men egentligen är det en sanning med modifikationer. Min största brist är inte tid utan snarare ork. I kombination med koncentrationssvårigheter och avsaknad av fokusering.

Sen i onsdags har jag haft hur mycket egentid som helst. Maken har tillbringat sin fritid i biosalonger eftersom Stockholms filmfestival pågår. Och det gör att jag kan göra lite som jag vill. Men vad gör jag? Slöar. Slötittar på tv. Slösurfar på datorn. Slöbläddrar i tidningar. Slölöser korsord. Slötvättar och slöstädar. Slöhandlar och slödiskar. Ungefär som vanligt, med andra ord. Och tiden bara rinner mellan fingrarna.

Men nu blir det andra bullar av. Jag tänker ta mig utanför ytterdörren, nedför trapporna, ut genom porten, ta till vänster och runda hörnet på kvarteret Tapeten, in genom tunnelbaneentrén, nedför trapporna till biljetthallen, passera spärrlinjen, åka rulltrappan ner och ta ett tåg söderut till Skärholmen. Gå av tåget, ta mig upp till gatuplanet, gå genom centrumet, mellanlanda på Jula och köpa tumstockar, gå halvannan kilometer till Ikea och göra gemensam sak med tusentals andra en gråmulen novembersöndag.

Så kan man också förslösa sin ungdom.

3 reaktioner till “För mycket eller för lite skämmer allt

  1. Om det tröstar dig tror jag det där är ett övergående fenomen. Så kände jag det också när jag jobbade. Men som ”pensionist” har det alldeles släppt. Det är något med det där att ha all tid i världen. Det har åtminstone gjort mig mer energisk än någonsin. Märkligt nog!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s