Diskbänksrealism

Idag tog jag äntligen tag i en sak, som stört mig länge. I nästan ett halvt års tid. Då, för ett halvt år sedan gjorde en reparatör hembesök hos oss och fixade till diskmaskinen. Killen var uppmärksam och såg att mittenkorgen inte satt i rätt läge; på vänster sida satt den i mittenläget och på höger i den lägsta nivån.

– Så kan du inte ha det. Vilket föredrar du? Mitten eller nederst? undrade killen.
– Mitten, svarade jag utan att blinka.

För jag var övertygad om att så var fallet. Men efter ett tag insåg att jag nog haft korgen i nedersta läget. Höjden på mittenkorgen räckte inte längre till för de högfotade champagneglasen. Det avhjälpte jag genom att placera dem nederst. Där de stod ganska svajigt på pinnarna avsedda för tallrikar.

Men, som sagt, idag tog jag tag i saken och sänkte mittenkorgen för att rymma två bubbelvinsglas. Åtgärden tog, typ, fem sekunder. Och en frågar sig varför en inte gjort det tidigare.

Nu när jag ändå är inne på ämnet, vill jag nämna något om diskmaskinerna på jobbet. De är två till antalet. En av dem har en grön magnet på luckan, som anger att det är i den man ska ställa sin smutsiga disk. När den maskinen är full är tanken att siste man eller kvinna, som ställer in något, ska dra igång diskningen. Och flytta den gröna magneten till den andra diskmaskinen.

Lätt som en plätt, kan en tycka. Men det är det inte alls i praktiken. Somliga män, oftast, kan uppenbarligen inte läsa utan ställer bara sin disk rätt uppochner i diskhon. Och där får den stå tills någon kvinna, oftast, förbarmar sig och lyfter in koppar och glas i maskinen. Om inte städaren hinner före.

En annan detalj är hur man fyller på maskinen. När jag ställer in disken i diskmaskinen här hemma, börjar jag med att dra ut korgen och fyller på med början längst in. Så är det inte på jobbet. Där drar folk ut korgen så lite som möjligt och påfyllningen sker utifrån och in. Och besticken läggs huller om buller i övre korgen.

Och ingen sköljer av porslinet innan. Hur kladdigt det än är. Något som inte förekommer hemma hos mig. Där sköljer jag av disken eftersom jag inte gillar att rensa silarna. De blir så läskiga av alla matrester. Jag hoppas verkligen att jag inte har kökskommendering den dag det är dags för silrensning på jobbet.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Diskbänksrealism

  1. Fia skriver:

    På mitt jobb står det nästan alltid odiskad disk ett par decimeter från luckan till diskmaskinen. De som bara ställer disken där och går sin väg kommer alltid att tro att disk flyger in i maskinen av sig själv och därefter flyger den upp i överskåpet.

  2. bloggblad skriver:

    Dricker du ofta bubbel? Mina champagneglas hinner bli dammiga mellan varven…

    Hemma hos mig är det som på ditt jobb… Är inte diskmaskinen öppen, är det ingen som tittar om det är kört eller tomt. Finns ju diskbänk att ställa på ”så länge”…

  3. Långkoftan fd kollega skriver:

    Det här är ett hett ämne även på mitt jobb!
    Vi har en stor del inhyrd personal som jobbar på lagret och många av dem har inte bott i Sverige så länge.
    En lunch när jag ”som vanligt” plockade bort tallrikar, glas och porslin som väntade på att flyga in i diskmaskinen från diskhon, kom en kille och skulle ställa ytterligare ett glas i diskhon.
    Så klart bad jag honom då både verbalt och genom att peka, att ställa glaset i diskmaskinen som stod öppen i stället. Då ställer han glaset med botten nedåt i den övre korgen och går därifrån!!
    Ridå!
    Jag utgick så klart i från att han bara var slö, men han hade uppenbarligen aldrig fått förklarat för sig hur man placerar ett glas i en diskmaskin. Efter den händelsen blir jag inte lika ilsk på tallrikar, glas och bestick som ligger kvar i diskhon…….utan jag plockar lugnt upp dom och in i diskmaskinen med början längst in och utåt, samtidigt som jag tänker att vår fina tjej som städar
    i a f slipper att plocka in den här disken.

  4. Helena skriver:

    Ler (eller kanske inte) igenkännande, På min arbetsplats är jag ensam kvinna, Om disken inte står längst fram står den i diskhon. Hemma är det nästan lika illa. Ibland låtsas jag inte se det som hamnat utanför diskmaskin, då får någon diska för hand.

  5. frktjatlund skriver:

    @Fia: Det är ungefär som barn och kläder: från att ligga smutsiga på golvet, flyger de rena och vikta in i byrålådorna. Och i sängarna byter lakanen sig själva.

    @bloggblad: Jag gillar bubbelvin, men det behöver inte nödvändigtvis vara champagne. Det skulle bli alldeles för dyrt. Just nu är Jacob’s creek en favorit.

    @Långkoftan: Ha, ha. Nä, det är inte lätt att veta om man aldrig matat en diskmaskin tidigare. Än mindre vet hur den jobbar.

    @Helena: Hemma är det jag som sköter disken. Maken känner sig recenserad när jag stuvar om det som han ställt in och vägrar därför att mata maskinen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s