911

Som många andra minns jag precis var jag befann mig och vad jag gjorde för tretton år sedan den 11 september. Alltså tidpunkten när nyheten om att flygplan flugit in i New Yorks Twin Towers rullades ut i etern. Jag och ytterligare några andra satt i ett litet konferensrum utan fönster på plan sex och gick igenom säkerhetsfrågor.

Min mobil ringde plötsligt. Det var Maken, som något uppjagad meddelade att två plan träffat World Trade Center.
– Va, vad menar du? Vid centralen, här i Stockholm?
– Nej, i New York. Det ser fullständigt overkligt ut på tv-bilderna.
– Jaha, det var därför man inte kom in på Aftonbladets hemsida. Jag provade alldeles före möte, sa en deltagare.

Vi avslutade mötet snabbt och uppsökte närmaste tv-apparat. Den eftermiddagen blev det inte mycket arbete utfört.

Men det var tider det. Jag var rena rama ungdomen, inte fyllda 50 ens. Klimakteriet låg fortfarande flera år framåt i tiden. Och på jobbet pågick ett engagerande projekt där det snabbt avslutade sammanträdet var en del i arbetet. Vi skulle överta ett stort jobb från ett annat företag och tidsschemat var pressat. Vår dåvarande vd utlovade en bonus till projektets nyckelpersoner; vi skulle få 25.000 kr var om vi höll tidplanen.

Om vi var klara i tid? Yes, box! Vi gick till och med i produktion en dag tidigare än plan och fick våra extrapengar. Senare fick vi höra att man haft vadslagning hos uppdragsgivaren. Och flertalet hade lagt sina pengar på att vi inte skulle hinna klart. Inte med bara två utvecklare.

Vår vd drabbades så smått av hybris efter det så när vi hade projekt med externa partners, svarade han likadant på frågan: När är ni klara med era bitar?
– Vi är klara, när ni är klara. Och det var vi. Alltid. Ända tills PacMan tog över. Men då hade den trosvisse högste chefen slutat. Och det enda svaret därefter vore antagligen:
– Vi är aldrig riktigt klara. Möjligen helt färdiga.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till 911

  1. Långkoftan fd kollega skriver:

    Ja, jag minns den eftermiddagen också som igår, din beskrivning av fd jobbet är ju på pricken, både som det var då och senare. Men den dagen jag befann mig på plan 4, i samma rum som jag arbetade i när vi hörde på nyheterna om att det var en kryssningsbåt i sjönöd, Estonia. Samma kväll när jag närmar mig hemmet har grannens tre meter höga trädgårdsmur fallit rakt ut i gatan! Tankarna gick, vad har hänt? attentat? bomb? Nej, bara vanligt byggfusk!
    Men många minnen av händelser och härliga människor är förknippade och förankrade med alla år på den fd arbetsplatsen.

  2. Fia skriver:

    Jag minns också den dagen tydligt. Min mellandotter var sjuk och hemma från skolan, så jag smet hem en stund på förmiddagen för att se hur hon mådde. Hon låg på soffan i vardagsrummet och tittade på TV. Där berättade de om det första planet, och plötsligt bröts sändningen och de berättade i direktsändning om det andra flygplanet. Det kändes alldeles ofattabart. Och det gör det fortfarande.

  3. frktjatlund skriver:

    @Långkoftan: Jag kommer också ihåg var jag var när jag hörde om Estonia. På jobbet klev jag in i ett rum där radion stod på och alla lyssnade uppmärksamt och bekymrat på rapporteringen.

    @Fia: Ja, och Palmemordet och skjutningen av Kennedy. Jag blev också väldigt överraskad, fast på ett annat sätt, när muren och järnridån revs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s