På kurs med Kurt

Min bestämda mening är att skolböcker ska slås in. MED papper, helst återanvänt, och UTAN tejp. Min egen mamma var helt uselt på allt, som liknande hantverk så det var Monas mamma som lärde mig konsten. Och efter det fick jag äran att slå in ALLA familjens skolböcker. Varje år till fyra barn. Många böcker blev det.

1. Ta fram skolbok, sax och papper.

0232. Klipp omslagspapperet i lagom storlek, ungefär 4 cm tillgodo längs alla kanter.

3. Vik papperet dubbelt, stoppa in boken i papperet och vik det om långsidornas bokkanter.

026

4. Klipp kilar vid bokryggen, något bredare än själva ryggen.

0285. Ta bort papperet och vik kilarna mot mitten.

029

6. Vänd på papperet och stoppa tillbaka boken. Öppna boken vid frampärmen och vik om över- och nederkanten. Öppna boken vid bakpärmen och gör likadant.

030

7. Vik papperets hörn på snedden.

032

8. Gör likadant i övriga hörn och du har en fin inslagen skolbok.

033I nästa lektion ska jag visa hur man viker små lådor.

Så välkommen tillbaka!

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till På kurs med Kurt

  1. Långkoftan fd kollega skriver:

    Min mor kunde den konsten också, något jag fick lära mig och föra vidare. Men som jag minns det fick jag välja ut ett papper jag ville ha på mina böcker och det var stort. Snart får jag kanske glädjen att föra det vidare till mina barnbarn, för sonen minns nog inte…?!

  2. frktjatlund skriver:

    @Långkoftan: Det finns en film på YouTube, men där gör man alldeles galet. Klipper bort kilarna, viker sidorna i fel ordning och använder tejp i hörnen. Fyyyy! säger jag.

  3. Småländskan skriver:

    Och jag erkänner, trots jag är pensionär numera. Nej, jag lärde mig aldrig att klä in skolböckerna åt sonen. Det fick ”nån annan” göra. Jag avskydde det där pillandet. Likadant med vanliga paketinslagningar, det överlät jag till ”nån annan”
    På den tiden, när det var vanligt att skicka julklappar till kunder, mutade jag en arbetskamrat med att slå in mina ”kundklappar”, så lovade jag att ta hand om hennes besvärliga kunder istället. Det funkade alldeles utmärkt!

  4. Småländskan skriver:

    … och jodå, barnbarnet ser direkt om jag själv slagit i hans julklapps- och födelsedagspresenter.. Märkligt, mycket märkligt…

  5. Småländskan skriver:

    Och,,.. min svåger heter Kurt, men han är lika värdelös som jag på att slå in paket. Men han är bra ändå.Jag tycker om honom för så mycket annat, väldigt mycket annat.

  6. Det där risomslaget har väl ändå några år på nacken?

  7. frktjatlund skriver:

    @Småländskan: Min styvfader hette Kurt och även han var värdelös på att slå in saker. Det är tur att ohändiga oftast har tillgång till ”nån annan”.

    @Moster Mjölgumpa: Risomslag? Ja, både skolbok och papper har åtskilliga år på nacken. Boken är från runt 1970, när jag gick på gymnasiet och papperet från början av 1990-talet. Det var omslagspapper till 100 A4-ark, som jag vet att vi köpte innan vi flyttade hit där vi bor nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s