På min gata i stan

skylt

I gamla innerstadsfastigheter har lägenheterna sällan balkong, men vissa trappuppgångar har vädringsbalkonger med glasdörr mot trapphuset.

Vi är inte så lyckligt lottade, men flera tvärs över gården har stora balkonger i söderläge, som hyresgäster får använda. Och det gör man, dygnet runt ibland.

En ljummen försommarnatt i förra veckan satt en hyresgäst tillsammans med två goda vänner ute på en av balkongerna och pratade. Det störde en annan hyresgäst, som låg i sitt sovrum intill och försökte sova. Hon bestämde sig för att gå ut och säga till att sällskapet borde dämpa sig. Vilket hon gjorde och de på balkongen ursäktade sig.

Så långt var allting gott. Men när hon kom tillbaka till sovrummet började terrorn. De på balkongen började knacka på hennes sovrumsfönster. Inte bara en gång, utan flera. Och hårt. Efter en stund upphörde det. Men då hade de fräckheten att ringa på dörren. Trots att klockan började närma sig två.

På morgonen ringer den störda hyresgästen upp fastighetsföretaget och säger ifrån att så här får det inte gå till. Verkligen inte, menar hyresansvarig och författar ett brev till alla lägenhetsinnehavare i trappuppgången. Och det föranledde att ytterligare en hyresgäst hörde av sig. Han som suttit ute på vädringsbalkongen och samtalat med några vänner.

– Jag känner mig träffad av ert brev. Det var jag och mina kompisar som satt på balkongen, när hon på två trappor kom och sa till. Oj, har klockan redan blivit så mycket, sa vi till varandra och bestämde oss för att gå in till mig. Det var då vi gjorde upptäckten; hon som klagat hade stängt balkongdörren efter sig. Och i och med det gick den i lås. Då började vi knacka på hennes sovrumsfönster. För att hon skulle komma och öppna åt oss. Vi visste ju att hon fortfarande var vaken.

– Oj då! Men hur kom ni in igen?

– Ja, vi ville inte sova ute på några svajiga plaststolar, även om natten var hyfsat varm. Lyckligtvis kom det en annan hyresgäst, som var på väg uppför trapporna. Han förstod att vi ville in och öppnade balkongdörren åt oss. Och när vi passerade dörren till henne, som klagat, ringde vi på dörrklockan. Bara för att tala om att vi lyckats komma bort från balkongen.

Och vad lär man sig av det här? Sitt inte uppe och gaffla sent på natten, om det kan störa nattsömnen för andra. Dra inte förhastade slutsatser. Tillskriv inte andra dåliga motiv. Det kan finnas rimliga orsaker till att folk gör som de gör. Och agera inte när du bara hört en av parterna. Lyssna alltid till motparten, för då kan historien visa sig vara en helt annan.

Man kan säkert dra ännu fler lärdomar.

 

 

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till På min gata i stan

  1. Fia skriver:

    Här upptäckte jag att mina sympatier svängde under tiden jag läste. Först tyckte jag att de som satt och pratade högt var väldigt hänsynslösa. Det är ju relativt vanligt att folk sitter och pratar högt sent på natten utan att tänka på att de kan störa andra.
    Men det var nyttigt att läsa resten. Undrar hur vanligt det är att människor skaffar sig en bestämd uppfattning om något som har hänt, utan att höra alla sidor av historien. Det kan ofta visa sig att bilden blir en helt annan när alla fakta har kommit fram.
    Den här typen av historier ökar förståelsen för hur svårt det måste vara att döma i olika rättsfall, och hur skevt allt kan beskrivas av olika tidningar.

  2. frktjatlund skriver:

    Och historien är alldeles sann. Maken är bovärd i fastigheten och har stenkoll på det som händer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s