Jag går som en krycka

Barnen är återlämnade igen efter två dagar med faster och farbror. Nöjda och belåtna. De har gjort allt det där man ska göra på ett lantställe: eldat skräp, grillat, spelat utomhusspel, plockat rabarber och gjort paj, inspekterat ägorna och kollat in senaste tillkotten i form av gäststuga och växthus. Dessutom gjorde de ett besök på Vaxholms fästning och gick på bio.

Själv har jag inte varit utanför dörren. Men jag har lagt kryckorna åt sidan. De tillför inte så mycket utan är mer till besvär. Händerna blir fulla av annat, så det går inte att bära med sig saker. De trillar hela tiden och för oväsen när man inte använder dem. Och använder jag dem inte så hoppar My gärna runt med dem. Så jag linkar omkring utan stöd på mina 84 kvadratmeter.

Jag lider inte lika mycket av min fotboja i jämförelse. Och då pratar vi i jämförelse med Maken. Han har plötsligt mycket mindre egen tid. Det blir till exempel väldigt lite Angry Bird. Han tvingas diska, tvätta, städa och handla istället. Slutsatsen är att han kan om han vill. Eller snarare om han måste.

Men det är mycket gnäll. Säger jag minsta fel sak så blir han sur. ”Du gör på ditt sätt och jag på mitt. Det kan inte bli som du vill och tycker när det är jag som har hand om saken.” Och det har han rätt i. Jag försöker skärpa mig så gott det går.

Laga mat går ganska bra, om jag inte behöver stå för länge. Pannkakor lär jag inte steka de närmaste sju veckorna, men en risotto kan jag nog fixa.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Jag går som en krycka

  1. Långkoftan fd kollega skriver:

    Tappert, men får du redan stödja på benet? Jag tänker bara så du inte förvärrar något….

  2. frktjatlund skriver:

    @Långkoftan: Läkaren sa att jag inte skulle belasta benet de första 24 timmarna (hur jag nu skulle kunna undvika det med tanke på mina 22 trappsteg innan jag är inne i lägenheten). Därefter var det smärtgränsen som avgjorde. Jag hoppas att hon har rätt.

  3. Helena skriver:

    Här är det inte händelselöst. Fy så trist, fast kanske nyttigt för mannen. Kan bara tänka mig hur det skulle låta hos oss.
    Passa på att utnyttja alla livlinor.

  4. Ruta Ett skriver:

    Andas djupt och le, tids nog får du ta över hushållet igen! Försök njuta! God bättring!

  5. frktjatlund skriver:

    @Helena: Jag har fantiserat om hur det skulle bli om jag blev orörlig och beroende. Verkligheten underträffar dikten. Det går inte att lära gamla hundar sitta. Säger jag apport, har Maken något av barnbarnen att hämta pinnen.

    @Ruta Ett: Om det bara fanns något att njuta av. Och jag kommer alla gånger att bli fetare på kuppen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s