Noa kan sannerligen roa – och oroa

I morse följde jag med till skolan eftersom man skulle redovisa resultatet av sexornas nationella prov. I korridoren fanns en låda med upphittade saker. Och vad hittade vi där? Det borttappade sovsäcksfodralet, livremmen som suttit runt liggunderlagen och en luvjacka, som jag inte ens visste var försvunnen. Jag fyllde min ryggsäck med fynden.

Vi kollade igenom Noas prov och det var överlag godkänt resultat, men inte mycket mer. Förutom i engelska; där hade han högsta betyg. Inte helt oväntat. En del av provet var en kortare fritext med titeln ”The saddest thing that happend to me”.

– Jag tänkte att om jag skrev om något sorgligt, så skulle den som rättade tycka synd om mig och ge mig högt betyg. Förklarade han. Jag vet inte om han verkligen är så beräknande eller om han bara hittade på den förklaringen där och då. Som en ursäkt eller förklaring till att han beskrev hur hans far hade dött. Nåja, sorgligt var det och han fick beröm.

Vi skildes åt och jag gick till busshållplatsen. Precis när 55:an var på ingång, slog det mig: Ryggsäcken! Den stod kvar i skolkorridoren. Det var bara att gå tillbaka och hoppas på att Noa inte skulle se mig. Som jag hade muttrat över hans slarv.

Några timmar senare ringd Noa och ville ha pengar.
– Kan vi inte träffas Skanstull? Jag vill hänga med kompisar efter skolan. Käka lite ihop.
– Nej, jag kan inte komma ifrån jobbet. Du får åka hit och så träffas vi på stationen här. Ta Hagsätratåget och kliv av vid Globen så möter jag dig vi spärrarna.

En kvart senare ringer han igen.
– Jag är vid Skogskyrkogården. När ska jag gå av?
– Men då tog du inte rätt tåg. Jag sa ju att du skulle ta tåget som det stod Hagsätra på.
– Det var bara en minut till Farsta strandtåget. Hagsätratåget skulle komma om fyra minuter. Sen tog det ytterligare en halvtimme till innan han var på rätt spår.

Stackars innerstadsbarn. De tror antagligen att alla tåg på samma spår har samma färdväg. Att det går bra med vilket som. För det brukar det göra.

Annons