Om bakfoten

När jag var liten promenerade min mamma på Ekorre-vyn. Trodde jag länge. Antagligen ända tills jag kunde läsa och förstod att hon inte alls promenerade. Speciellt som hon helst satt i soffan och skötte sina långa naglar.

Nej, det var prenumerera hon gjorde. Och inte alls på någon tidning om vad ekorrar kunde se när de satt på tallegren. Veckotidningen, som trillade ner i brevlådan med jämna mellanrum, hette i själva verket VeckoRevyn. Och handlade om helt andra utsikter än ekorrars.

Syrran och jag brukade leka Kyrka. Ja, det var egentligen mest hon. Hon gillade att styra och ställa och skulle självklart vara präst. Speciellt som hon kunde läsa före mig.

Vi hade en psalmbok och längst bak i den fanns det texter som beskrev formulär för vigsel och begravningar. Syrran tog en badhandduk om axlarna, det var själva mässkjortan, och jag fick vara församling. En ganska tråkig uppgift. Men jag satt snällt på en pall och lyssnade på när Syrran begravde eller vigde nallar och dockor.

En passus i vigselformuläret missförstod jag. Och vad jag förstår är jag inte ensam om det. ”Som ett vårdtecken giver jag/mottager jag denna ring” stod det i psalmboken. Jag trodde att det handlade om vårtecken. Alltså tecken på att våren var på gång.

När jag googlar på saken visar det sig att jag inte hade helt fel. Från början hette det vårtecken. Utan d. Men det handlade inte om årstiden utan är en översättning från det tyska ordet ”Wahr”.

”Vigselordet vårtecken (utan d!) är ett översättningslån från tyskan: Wahrzeichen, som betyder symbol. Ringen symboliserar en bekräftelse. Ordagrant betyder ordet Wahrzeichen sanningstecken. (Nicht wahr = inte sant, eller hur?) Samma ordstam var har vi i ord som varsko, varna och allvar.”

Så det skulle inte förvåna mig om 1950-talets VeckoRevyn egentligen handlade om gnagare.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Om bakfoten

  1. Fia skriver:

    Men din syster blev inte präst?

  2. Ruta Ett skriver:

    Haha, det var dagens skratt! Ekorre-vyn!

  3. frktjatlund skriver:

    @Fia: Nej, hon satsade på att bli arbetsledare istället. Och jag tror att det passade henne bättre.

    @Ruta Ett: Jag missförstod dessutom att texten i signaturmelodin till Sigge Fürsts Frukostklubben. Texten ”Sjung svenska folk, god morgon, god morgon, i kör” trodde jag löd: ”Sjung svenska folk, god morgon, god morgon, likör”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s