Oönskade synpunkter

Sen vi gjorde oss av med bilen undviker jag bilkörning överhuvudtaget. Och det är inte heller så ofta jag behöver hålla ordentlig koll på trafik och färdvägar heller. Men när vi hyrde bil på resan till Portugal och Spanien och jag skulle vara andrepilot drabbades jag av insikt. Att jag hade väldigt otydlig utsikt. Alltså, jag ser urdåligt på håll. Så dåligt att jag knappt hann läsa på vägskyltar innan vi kört förbi dem. Och det hände mer än en gång att vi fick vända och köra tillbaka av den orsaken.

Dålig syn, stämmer inte med min självbild. Ungefär lika dåligt, som att jag numera ofta är tvungen att välja skor i storlek 40 istället för 39. Som är min skostorlek. Egentligen. Förr i världen, när vi stod och väntade på bussen, var jag den första att identifiera linjenumret på en annalkande buss. Oavsett vilket sällskap. Nu är jag bland de sista.

Först tänkte jag: är man över 60 har man redan sett det mesta, så vad spelar det för roll om konturerna är lite suddiga på håll. Det var dumt tänkt, var min andra tanke eftersom dålig syn spär på min ansiktsblindhet ytterligare. Därför bestämde jag mig för att det var dags för glasögon för annat än läsning.

Sitter man, som jag, framför en bildskärm dagarna i ända bidrar arbetsgivaren med terminalglasögon. Och paret jag har nu har flera år på nacken. Därför äskade jag om en rekvisition hos HR och beställde tid för synundersökning. Med tanken att då kunde jag samtidigt skaffa ett eget par att användas på håll.

På väg hem tog jag vägen om optikern. En kvinna i 60-årsålder, som tog världsrekord i ålder. I var och varannan mening använde hon ordet. Det var åldersförändringar hit och åldersförändringar dit. Grå starr – ålder. Grön starr – ålder. Gula fläcken – ålder. När hon frågade om jag hade några problem med ögonen, svarade jag att ögonen rinner en hel del. Men att jag betraktar det som en arbetsskada.

Men, nej, det hade inte alls att göra med bildskärmsarbetet. Optikern fattade lätt min hand och påminde om åldern. Alltså att vi – både hon och jag – led av sviterna av lägre hormonhalter i kroppen. Och det gör ju, som alla vet, slemhinnorna tunna och torra. Det gäller även ögonen. Och då reagerar kroppen med att kompensera med att tokbilda tårvätska. Så att det rinner över alla bräddar.

Konstigt, tänkte jag; mina ögon har burit sig likadant åt i över tjugo år. Oavsett höga eller låga hormonnivåer.

Det spelar ingen roll om det är tandläkaren, hårfrissan, hudläkaren eller optikern. Ingen av dem försitter tillfället att påpeka åldersförändringar. Hur ska det då bli tjugo år fram i tiden? Om inte åldersförändringarna hunnit bli dödliga.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Oönskade synpunkter

  1. Telefonissan skriver:

    Det var nog det där man kallar projicering som den där optikern uppvisade. Förresten har jag istället för vanliga terminalglas fått s k närprogressiva genom arbetsgivaren. Nedersta av glaset är optimerat för avståndet till skärmen och överst ser jag bra på 4-5 meter, dvs vem som kommer in i rummet eller vem man möter i korridoren. Har märkt att det senare också är rätt praktiskt för att titta på TV hos vänner som har platt-TV uppsatt på väggen tvärs över rummet från sittmöbler. Vad gäller bilkörning, har jag ett extra par enkelslipade för långt avstånd bara för detta. För ett par år sedan trodde jag allvarligt att jag blivit för virrig att köra bil eftersom jag inte var uppmärksam i tid på diverse i trafiken. Var faktiskt riktigt skärrad – men det blev ett ‘halleluja moment’ när jag fick de nya glasögonen. Så jag kan verkligen rekommendera sådana om du vill fortsätta som kartläsare.

  2. Fia skriver:

    Det verkar som om en del frisörer, optiker och andra människor som förväntas vara sociala i sitt yrke, har en tendens att vilja framstå som både personliga och ärliga/modiga, så de kan säga saker som egentligen är ohyfsade när man inte är nära bekanta. Jag undrar ofta om de är gränslösa från födseln eller om de har blivit så med åren.

  3. frktjatlund skriver:

    @Telefonissan: Jag har också rumsprogressiva på jobbet. Och är väldigt nöjd med dem, men behöver lite starkare.

    @Fia: Ja, visst är det konstigt. Själv är jag alldeles för reserverad mot obekanta för att överhuvudtaget kunna ha den typen av jobb.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s