Noa ringde från Spanien och lät allmänt olycklig.
– Kan jag bo hos er ett tag?
– Klart att du kan. Men när och varför?
Han ville inte gå in på några detaljer, men förstod samtidigt att mamma måste vara med på noterna. Om det uppstått någon konflikt, så vill vi att de löser den. Inte att han flyr ifrån den.
Jag som just i helgen tyckte att det blivit så tomt på helgerna och skulle gärna se att både Noa och My dök upp hos oss lite då och då. Det känns som rummet deras bara står där och gapar tomt. Och det enda som sängen används till är att härbärgera tvätthögar i väntan på invikning.
Leksakerna känns ganska inaktuella numera. Tre av fyra barnbarn har vuxit ifrån dem. Och när Sally tappat intresset är det dags för omdisponering av rumsytan.
frktjatlund 
Men oj, det låter inte bra med ett olyckligt barnbarn. Men så skönt att veta att han vänder sig till er, det visar att ni har en speciell plats i hans hjärta.
Har de flyttat för gott eller vad är villkoren liksom? Vad är det sonsonen vantrivs med?
Men ni kan nog skatta er lyckliga som har så god kontakt med era barnbarn
@Långkoftan: Mamman var hemma i Sverige några dagar i förra veckan och vi passade på att träffas över en middag. Hon trodde att hemlängtan kom sig mycket av att det hände så mycket bland skolkompisarna här i Sverige.
@cruella: Mamman var hemma för att söka ett jobb så det kan hända att de kommer tillbaka om ett par månader. Vi vet inte, men de har inga problem att fatta beslut på fem röda minuter, där andra skulle fundera i veckovis.
@Fia: Det gör vi. Nästan så vi blev lite smickrade över sonsonens fråga.