Och nu har den lilla drömmen gått i uppfyllelse. Det tog bara halvannat år så var diskmaskinsluckan på sin rätta plats. Alltså fastskruvad på fronten till maskinen.
Maken har hela tiden hävdat att han inte klarar jobbet på egen hand. Han måste ha hjälp. Och jag har vägrat. Vi beställer hit en snickare, har jag tyckt. Du är inte klok, så komplicerat är det inte. Men jag vill inte, för är det någon gång vi blir osams så är det när vi ska vara händiga ihop.
Då kan det löna sig att ta hand om barnbarn. Tvåan och Svärsonen gick på bio och vi tog hand om småtjejerna. När föräldrarna kom för att hämta upp sin avkomma, fick Svärsonen syn på diskmaskinen och undrade om den var trasig. Nej, den är hur hel som helst. Det är bara själva luckan som står och skäms i ett hörn.
Då sätter vi fast den och det omedelbums. Sa Svärsonen i bestämd ton. Totalt tog det 30 minuter och större delen av den tiden gick åt till att leta efter monteringsanvisning, skruvar och skruvdragare. Men nu sitter luckan på och jag kan pensionera träsleven, som jag bänt upp fronten med.
Det kan finnas sämre skäl till att knäcka en champagneflaska.
frktjatlund 
”Men jag vill inte, för är det någon gång vi blir osams så är det när vi ska vara händiga ihop.” Det där kändes mycket bekant… 😉
Underbart! Men jag förstår din man också.
@Jan L: ”Vi är inte osams. Vi bara diskuterar.” Var det inte så vi brukade säga när barnen sa: Sluta bråka?
@Ullah: Alla dessa förstående kvinnor! När han ändå fikar med sin kusin, vilket han gör säkert en gång i veckan, så kunde det slagit sina händiga huvuden ihop och fixat luckan redan tidigt i historien.