Hybris brukar straffa sig

Jag brukar med en dåres envishet upprepa det som min gamla klassföreståndare i mellanstadiet hävdade: För det stora flertalet räcker det med de matematikkunskaper man har inhämtat till och med årskurs 6. Senaste gången i onsdags på lunchen.

I natt drabbades jag av Nemesis. Det var mitt eget undermedvetna som höll i yxan. I drömmen var jag med i ett tv-program. En korsning mellan Smartare än en femteklassare och Amazing Race. Jag och övriga deltagare åkte jorden runt och löste olika matematiska problem.

Redan i andra omgången åkte jag ut så det visslade om det. Långsammare än en femteklassare tog jag mig igenom ett komplicerat bråktal. Utan att komma på den gemensamma nämnaren. Utbuad av alla andra lommade jag ut ur tv-bilden.

Om jag ska vara min egen drömtydare, så tror jag att mitt undermedvetna hänger kvar på jobbet även när det är helg. Och stöter och blöter diverse bryderier.

Under 15 års tid har jag hankat mig fram på jobbet. Klarat mig hyfsat utan fullständig gymnasiematte. Inte behövt tänka särskilt abstrakt eller i alltför många led. Men i vårt nya herrejössesprojekt ska vi jobba i annat programspråk än jag är van vid. Och det tar emot. Hjärnan vill inte riktigt hänga med i alla krumbukter.

Jag hittade en amerikansk kille som spelat in väldigt pedagogiska och roliga tutorials, som det heter när man egentligen menar handledningar, och lagt ut dem på youtube. Han pratade snällt och långsamt och jag begrep vartenda ord. Problemet är bara att han la ner projektet innan han kommit till den punkt där jag är lost in space.

Och jag varken kan eller vill sitta hemmavid och nöta framför datorn i timtal. Som killarna gör. Med samma energi och målmedvetenhet som duktiga skejtare i Björns trädgård. Testar den ena kodsnutten efter den andra. Tills de är nöjda med resultatet.

Jag läser och min hjärna brottas med diverse klarläggande. Problemet är bara att jag känner mig mer förvirrad och tappar koncentrationen någonstans i tredje meningen.

”En pekare är en variabel vars värde är en minnesadress. Man säger att variabeln pekar på en annan variabel eller plats i minnet. Pekaren är alltså dels själv en variabel med en unik minnesadress, och dels pekar den på en annan unik minnesadress. Härav framgår att även om en pekare kan referera till strukturer av varierande storlek är pekarens egen storlek alltid densamma. Den specifika pekarstorleken beror på processorarkitekturen, och oftast är den då precis så stor att den kan peka på allt adresserbart minne.”

Det enda jag kan hoppas på är att inlärningsprocessen kommer att fungera ungefär som när jag lärde mig spela piano eller köra bil. Då var jag ganska usel på den lektion som pågick. Men om jag däremot backade fyra lektioner var jag en hejare på just den lektionen jag backat till. Trots att jag inte övat något mer på just det.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s