Ingen måtta på allt

Det är inte klokt vad tiden går fort när man har det. Först suger jobbet musten ur en dagtid. Om kvällarna orkar jag bara med det absolut nödvändiga. Och på helgerna ska man vara social. I mån av tid och folk att socialisera sig med. Så veckorna går för runt.

I söndags morse vaknade jag med ett ryck. I tron att det var måndag och att jag försovit mig. Varför missade jag att lägga mobilen på nattygsbordet? Den låg kvar i handväskan och eftersom den befann sig i köket kunde jag omöjligt höra larmet.

Fort som attan slet jag ut en kastrull ur grytskåpet, tog fram ägg ur kylen, la dem i kastrullen, fyllde i vatten, vred spisvredet på högsta värme och ställde kastrullen på keramikhällen. För hur mycket klockan än är så vill jag ha mitt frukostägg. Annars blir jag lätt grinig.

Det var då jag kom till insikt. Det är inte måndag och jag ska inte till jobbet. Det är söndag och fortfarande helg. Kastrullen åkte av spisen, plattan stängdes av och jag återvände till sängvärmen. Trots den uppskakande upplevelsen lyckades jag somna om. Konstigt nog.

I förra veckan fick vi besked om vad förhandlingarna mellan facket och företagsledningen kommit fram till. Det tog fyra månader och resultatet var mindre än en fingertutt. Utgångsläget var att några på min grupp inklusive jag själv har jobbat gratis cirka 100 dagar under en tioårsperiod. (lite bakgrund) Nu när vi anställda och även företaget fattat vad det är för arbetstidsregler som gäller vid beredskap, hävde jag upp min röst för att vi skulle kompenseras.

Jag kontaktade Unionen centralt där man menade att eventuell kompensation beror på arbetsgivarens goda vilja. Tack, för det! Fackligt medlemskap är inte precis gratis. Lokala fackklubben tog på sig att ta upp frågan. I torsdags kom utslaget. Av 100 dagars förlorad ledighet blev det fyra dagars extra semester. Alltså ynka 4 %.

Det som retar mig mest är att det inte blev en hel vecka. Fyra dagar låter som man verkligen hållit emot. Så mycket som det bara gick. Och det handlar inte om horder med människor, som får kompensationen. Allt som allt är vi fyra stycken.

Den räkneoperationen ska jag komma ihåg i framtida diskussioner. Det har hänt att lönenissarna räknat fel och gett mig högre lön än jag egentligen ska ha. Då har man dragit pengarna från nästkommande lön. Hädanefter tänker jag bara godkänna avdrag på 4 % av felaktigt utbetalade belopp.

Allt enligt ”med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er”.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ingen måtta på allt

  1. Fia skriver:

    Det har mer och mer blivit arbetsgivarnas marknad. Facken försvagas och bemanningsföretagen ställer till det.

  2. frktjatlund skriver:

    @Fia: Jag fick just en inbjudan från lokala fackklubben. Till en föreläsning betitlad: Vill du ha högre lön? Lär dig att löneförhandla!

    Som om facket hade nycklarna? När de själva inte lyckas komma med särskilt mycket i de centrala förhandlingarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s