En riktigt god morgon

Det är inte lätt att hålla rätt på alla lagar och förordningar, det kan jag hålla med om. Men nog borde högskoleutbildade specialister ha koll på vad som gäller inom deras ansvarsområde. Det tycker i alla fall jag är ett rimligt krav. Som jag ställer på en HR-avdelning.

Sen drygt 10 år tillbaka har jag och ett varierande antal personer på jobbet turats om att ha beredskap en vecka i taget enligt rullande schema. På vardagar mellan 17 och 24 och på helger mellan 8 och 24. Vi måste alltså ha våra mobiler påslagna under beredskapstiden och om det skulle inträffa något, som kräver en insats, så ska vi påbörjat jobbet inom en timme efter larm.

Ersättningen för detta var ganska hyfsad för 10 år sedan. Nu är den mindre än hälften mot tidigare och det har orsakat en del gruff i ledet. När vi dessutom fick klart för oss innebörden i arbetstidslagen blev vi ännu tjurigare. Vi har i praktiken jobbat gratis i cirka 100 dagar under årens lopp.

Lagen säger nämligen att om man har haft beredskap under en helg, så har man inte fått sin lagstadgade veckovila. Som kompensation för det ska man ha ett dygn längre veckovila nästkommande helg. Med permission och utan löneavdrag.

Idag firar jag första lediga fredagen! Jag tänker leka hemmafru alternativt pensionär. Och det har börjat bra. Jag har bäddat sängen, satt igång en tvättmaskin, fixat frukost med riktigt anständigt kaffe, glatt mig åt att 9-åriga Anna är upphittad i livet och smugit in på jobbet och kollat mejlen.

Enda smolket i glädjebägaren var DN. På Stan-bilagan saknades. Och det var tur för tidningen att det inte var Hanna Hellquists tur att skriva krönika. Då hade jag gått i taket direkt. Bengt Ohlsson kan jag både ha och mista.

Uppdaterad
Nu har jag läst Bengt Ohlssons krönika på nätet. Som sagt, jag kan lätt vara utan den. Riktigt gubbtrist. Nästan så jag kände mig kränkt.

4 reaktioner till “En riktigt god morgon

  1. Men gud vad bra att få betald långhelg lite då och då! Hoppas ni kan få någon slags retroaktiv kompensation i reda pengar för de där 100 dagarna också.

  2. telefonissan: Jag har pratat med fackklubbsnissen och en överordnad och alla är införstådda i att det borde utgå någon form av kompensation.

    Ullah: Ja, jag förstod inte poängen. Sparka in öppna dörrar, typ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s