Tillbaka i stan

Och innan vi visste ordet av är vi hemma igen och imorgon är det arbetsdag. Inte kom jag ihåg att vi lämnade landet i så dåligt skick. Skulle någon haft anledning att ta sig in i lägenheten hade vi fått skämmas. Smuligt och stökigt, det vill säga precis som när vi stack.

Men nu är det dammsuget, undanplockat och uppackat. Tvättmaskinen är inne på tredje rundan och jag försöker acklimatisera mig till dubbla värmen mot senaste veckorna. Ändå kör jag inte torktumlaren, som skulle göra det etter värre.

I morse tog vi taxi till Edinburghs flygplats. Tänk att även i Skottland kommer taxi på beställning och man kan betala med kort om man väljer rätt bolag. Våra kontanter var slut och vi hade inte lust att kosta på oss fler kontantuttag.

Maken hade packat alla whiskyflaskorna i sin ryggsäck. Som han lindade in i sin regnponcho och slog femton meter tunt rep om, så att flaskorna inte gick att rubba sinsemellan. Paketet tryckte han ner i vår nyköpta väska. Behöver jag säga att väskan efter det vägde ton?
– Äsch, väger det för mycket får vi väl betala för övervikten, enades vi om. Säkra på att vikten överskred 20 kg.

När vi vägde in väskan vid in checkningen bekräftades vår föraning – vågen visade 23,8 kg. Men det bekom inte markvärdinnan utan hon satte på en etikett och lät väskan åka vidare på bagagebandet. Puh, sa vi och lyckönskade varandra till att ha undkommit så lätt.

Trodde vi, ja. Vi passerad säkerhetskontrollen och satte oss i avgångshallen för att vänta på uppgift om vilken gate vi skulle användas oss av. Då sprakar det i högtalarna.
– Mr Sannberg on flight DY9966 to Stockholm, please contact … Resten av meddelandet uppfattade vi inte.

Herr Sannberg backade till säkerhetskontrollen, men de hade inget otalt med honom. Då backade han ett steg till. Och där fick han träff. Det var folket i bagagehanteringen som hade synpunkter på vår tunga och fullproppade väska.
– Hur många flaskor whisky har du i den här?
– Tolv, tror jag.
– Hm, vet du inte att man av säkerhetsskäl bara får ha fem liter i en väska?
– Nej, det hade jag ingen aning om. Jag trodde att bagagereglerna bara handlade om vikten på väskan.
Vad gör man om man har med sig fyra liter mer än man får ha? Ber dem hälla ut överskottet? Nej, det vore synd på så ädla droppar.

– Kan vi lösa problemet med att jag skakar fram en väska till och vi delar upp flaskorna i två kollin? undrade Maken så snällt han bara kunde. Vi är ju två som flyger.
– Låt gå för det, men låt det gå fort.

Vi tömde Makens bag med handbagage och han rusade tillbaka och stuvade ner flaskorna i två väskor. Inte lika bra packat, men försöka duger. Då dök nästa problem upp.

– Det blir 15 £, sa bagagemannen.
Maken rotade igenom alla byxfickor efter plånboken, men den låg i jackan hos mig innanför säkerhetskontrollen.
– Äsch, strunt i det. Jag bryr mig inte om pengarna, det är säkerhetsreglerna som är viktiga för mig.

Makens väsklösa handbagage stuvade vi ner i plastkassar. Några gamla kalsonger, som inte fick plats åkte i närmsta papperskorg. Maken var inte riktigt komfortabel med att resa med prylarna kassar. Men vad gör man inte i nödlägen?

Så vi blev bjudna på fyra kilos övervikt, alternativt en gratis incheckad väska. För egentligen ska man föranmäla och betala för väskor som ska checkas in. Priset var en del stress och svett innan allt var klart.

Och båda väskorna kom med flyget och alla tolv flaskor var hela.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Tillbaka i stan

  1. Telefonissan skriver:

    Haleluja!

  2. Fia skriver:

    Det var bra jobbat!

  3. Telefonissan skriver:

    Jag har funderat: Hade han rep med sig enkom för detta ändamål?

  4. Cici skriver:

    Välkomna hem igen och tack för de trevliga reseskildringarna.
    Det där med städning innan man lämnar sitt hem för en längre tid än över dagen är alltid ett problem för i regel ska man fara tidigt, hinna med att äta och packa det sista innan man går ut genom dörren och låser.

  5. Rutan skriver:

    Hoppas det var en väldigt väldigt god whisky!

  6. frktjatlund skriver:

    Fia: I vissa lägen flödar kreativiteten. Enligt principen Rädda det som räddas kan.

    Tfn: Nej, vi köpte repet på en sportaffär. För 3£.

    Cici: Det som ytterligare spädde på oredan, var att vi hade barnbarnen ända in i det sista.

    Rutan: Jag är ingen expert, men Svärsonen påstod att den var god som han provsmakade. Och Maken lät honom välja en av flaskorna.

  7. Ullah skriver:

    Sånt slipper man i alla fall om man tar tåget. Men man får släpa väskorna själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s