Livets vatten

Dagen började ungefär som den slutade. Och då åsyftar jag inte frukosten. Nej, destillerier. På morgonen klarade vi av det lilla vid foten av det stora berget Ben Nevis. Guider är onekligen en sort för sig. Morgonens man undvek ögonkontakt och kliade sig i örat med glasögonskalmen när han inbillade sig att ingen såg. Men det undgick knappast någon.

Efter det tuffade vi upp i Stora Dalgången från Fort William mot Inverness och stannade i Fort Augustus för att äta lunch och beundra det fem trappor höga slussverket. En del av Caledonian Canal, som förbinder hav med hav bland annat via sjöarna Loch Ness och Loch Lochy. 1800-talets konstruktioner står sig än. Om än elektrifierade.

Vi siktade inget sjöodjur. Kanske för att sikten var något nedsatt i regnet. Eller så finns inget att se. Annat än den vackra, gröna dalgången med den gröngråa sjön i botten.

På Glen Ord Distillery utanför Inverness hade vi tur och hann precis med sista turen för dagen. Med en väldigt engagerad guide, som varken kröp eller ursäktade det pissiga vädret. Han menade att det hade en alldeles naturlig förklaring.

– Vet ni hur många liter vatten som krävs i varje sats whisky? 60.000 liter och det finns 98 destillerier i Skottland, som producerar miljontals flaskor varje år. Det är därför som det regnar så mycket.

Men nu har det värsta upphört och vi har tagit in på ett litet, betydligt trevligare hotell än gårdagens. Mitt på huvudgatan i en liten ort vid Dornoch Firth. Och självklart ligger det ett destilleri några meter härifrån. Men det sparar vi till morgondagen.

Fönster mot huvudgatan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s