Kvällskonversationer

Nu börjar jag krokna. Det känns att natten blev kortare än vanligt. En dryg halvering av nattsömnen ungefär. Så går det när man är ute och slarvar. Företaget bjöd på kick off på Wallmans salonger och det blev en livad afton.

Jag hamnade vid ett bord med folk, som var i 40-årsåldern och yngre. Som emellanåt fick mig att känna mig som 100 år. När de ventilerade en avdelningschef till exempel. Vi kan kalla honom Orvar.

– Jag har hört att han var en lovande fotbollsspelare i sin ungdom. Precis som sin farbror.
– Just det. Och jag frågade faktiskt varför han aldrig satsade på den karriären.
– Jaså, vad sa han om det?
– Han tyckte att det var viktigare med utbildning. Och det kan inte ha varit vanligt på den tiden.

Alltså, den här Orvar är några år yngre än jag och bordssällskapet fick det att låta som om han var ung för 100 år sedan. Har inte utbildning alltid varit viktig bland förståndiga människor? Åtminstone så länge jag kan minnas.

Men jag fick in en femetta på en av dem. Han är ganska nyanställd och de flesta på företaget var obekanta för honom. Fråga mig, sa jag. Jag är inne på mitt 25:e år på bygget. Och så berättade jag den gamla historien om mannen som stötte ihop med en, som han kände så väl igen.

– Jag måste få fråga: Jag känner igen dig. Är du med i tv?
– Nej, det är jag inte.
– Filmskådespelare?
– Inte det heller.
– Du måste i alla fall vara någon form av kändis.
– Nej, det är jag inte. Men jag jobbar på Systembolaget.

Sen åt vi laxmousse till förrätt, oxfilé till varmrätt och en chokladhistoria till dessert. Under kaffet fick mannen bredvid mig syn på blond kvinna i lokalen.

– Du, som har koll folk. Hon den ljusa som sitter alldeles vid utgången, jobbar hon hos oss?
– Ja, det gör hon. På deltid.
– Men jag känner igen henne från något annat sammanhang. Hon känns så jättebekant.
– Just det. Förutom jobbet hos oss så arbetar hon på Systembolaget vid Globen.

Så kan det vara. Dikten blir lätt till verklighet.

5 reaktioner till “Kvällskonversationer

  1. Maj: Varsågod! Historien är väldigt användbar.

    Monrou: För mig är hon Evis. Mest för att det var så Annaa, en gemensam bloggkompis, kallade henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s