Från mild till vild

Först var det Maken, sen var det jag som hämtade Tvåans barn på dagis respektive fritids. Och båda var med om samma sak. Sally var fullständigt omöjlig. Ville inte följa med, ville inte ta på overallen, ville inte ha på sig skor eller mössa. Jag blev helt genomsvettig av brottningsmatchen mellan mig och Sally. Som jag till slut vann.

Hon vrålade hela vägen ner i trapphuset. Men när vi klev ut genom porten var det som att stänga av en strömbrytare. Mössan och kängorna åkte på utan minsta problem och vi var båda vid gott mod när vi hämtade upp storasyster.

Det verkar som Sally sällat sig till the Terrible Twos. I alla fall om jag ska tro på experterna på nätet. Som även tillhandahåller en liten kalylator. Den ger ett exakt svar på när man kan räkna med att det slut på brottning, skrik och raseriutbrott.

Sally was born on October 31, 2009 and is 2 years and 3 months old.

You have 292 days – 13 hours – 50 minutes – and 2 seconds until your child is out of the terrible twos phase.

Så någon gång under den 30 oktober kan vi räkna med att hon är lugn och fin igen.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Från mild till vild

  1. Annaa Mattsson skriver:

    Tur den där kalkylatorn inte fanns när mina barn var små. Skulle ha blivit så besviken.

  2. Telefonissan skriver:

    Och sedan kommer de andra trotsåldrarna.

  3. malou skriver:

    Då kommer treårs-trotset. Vi hade en här, över nyttår. Han var väldigt gullig så sent som i november!

  4. Cici skriver:

    Så hemskt! Måste vara mycket bättre för det egna humöret att tro att det ska gå över om en vecka eller två.

  5. Cruella skriver:

    Har man inte slutat beskriva en helt naturlig utvecklingsfas i så negativa termer än?

  6. Annaa Mattsson skriver:

    Cici; man kan också bestämma sig för att gilla läget, strunta i att dela in barnaåren i negativa faser och inse att för vissa barn är dagishämtningen något av ett trauma som naturligtvis är lika jobbigt eller värre för dem än för den vuxne. Gäller bara att inte tolka fel, som att barnet ”egentligen vill vara kvar på dagis”, ”inte vill bli hämtat av den eller den” utan att det handlar om helt andra mekanismer.

    Cruella; språket som används är engelska så jag gissar att det är just brittiskt eller amerikanskt. Om man läser rätt eller snarare fel barnutvecklingsböcker så kan man alltså dela in i stort sett hela uppväxten i negativa faser. Föräldraskapet blir helt enkelt en kamp för att bemästra dessa.

  7. frktjatlund skriver:

    Annaa: Jag visste ent ens att hemska tvåan fanns. Såg begreppet häromdagen i en krönika i AB:s Söndagsbilaga.
    Tfn: En del menar att det finns hela nio. Jag tror mer på viljeåldrar.
    Malou: Han är säkert lika gullig fortfarande. När han är på det humöret.
    Cici: Jag tror, som Annaa, att man inte ska sätta etiketter på utvecklingsfaser. Speciellt inte i negativa termer.
    Cruella: Nej, tydligen inte. Och i mina öron låter terrible twos ännu värre än trotsålder.
    Annaa: Jag tyckte att när barnen var förskoleåren var de trevligaste av alla barnaår. Skolåren var inte lika roliga, men sen tog det sig igen.

  8. Annaa Mattsson skriver:

    Min vän psykologen (med specialisering på föräldrar/barn) ansåg om sitt eget barn att han gick från födseln stadigt uppåt och nådde sitt klimax på 6-årsdagen. Då var han den vetgirige lille gossen som dyrkade sin mamma och ville följa med henne på alla möjliga äventyr. Sedan började nedgången igen och nådde sin botten ungefär vid fjorton tillsammans med snus, cigg och olovlig mopedkörning (han höll på att stryka med). Återhämtningen kom, men den var mycket långsam, men framåt 27 var det helt ok igen. Så när som på vetgirigheten och äventyren, åtminstone med henne inblandad. Nu är hon en lika lallig farmor som alla andra och alla yrkeskunskaper är som bortblåsta.

  9. frktjatlund skriver:

    För vår del var själva skolan jobbig. Lärarna tyckte antagligen att jag var en krånglig förälder, som hade synpunkter. Och för Treans del var skolan en riktig katastrof. Speciellt på mellanstadiet. Den klassföreståndaren hade verkligen hamnat på fel plats i livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s