Igår försov jag mig. I hela tre timmar. En typisk konsekvens av långhelg, då en kvällsmänniska (jag) får leva ut sin läggning. I kombination med att jag stängt av larmet helt och hållet på mobilen. Bara för att inte riskera att bli väckt 5:30 på Trettondagen. Och självklart glömde jag att aktivera larmet igen. Ingen större skada skedd. Avståndet från sängvärme till kontorsstol avverkades på 35 minuter. Men då gick jag inte utan tog tuben.
Sen satt jag på ändan hela långa dagen och lusläste blanketter. Utställaren lovade och svor på att inget var ändrat utan allting såg precis ut som det gjorde förra året. I helsicke heller. Jag hittade minst tio olika ändringar. Man kan inte lita på nån nuförtiden. Speciellt inte kunder. De har aldrig rätt.
När jag glott på skärmen tills ögonen både glödde och rann, gick jag hem. Köpte mat på thaikiosken. Tittade på Mildred Pierce och funderade på om jag skulle skriva en bok. En barndomsskildring där huvudpersonen skulle vara dottern Veda. Något i stil med den, som Anna Wahlgrens dotter knåpat ihop. För Mildred är inte världens bästa morsa, hon heller.
Eftersom hyrtiden för filmen Flickorna i Dagenham, håller på att gå ut, så kollade vi på den. Och konstaterade att den var riktigt trevlig. Men att verklighetens Dagenhamkvinnor från 1968 var bra mycket rundare än skådisarna som agerad i filmen.
Om man väl hamnat framför tv, så är det svårt att komma därifrån. Av bara farten såg vi söndagens avsnitt av Amazing race. Inspelat eftersom jag passade barnbarn. Däribland en tvååring, som tvärvägrade lägga sig.
– Inte tova. Leka! sa hon, trots att jag läste flera böcker om barn och djur som inte ville lägga sig. Men som kom på bättre tankar när de insåg att alla andra redan låg i sina sängar. Och hon fick leka bäst hon ville tills föräldrarna kom hem.
Slutsumma av gårdagen är att jag tillbringade i stort sätt hela min vakna tid framför en skärm. Gjorde bara paus för mat och ett och annat toabesök. Om jag skulle få frågan: Hur lång tid sitter du framför datorn/tv:n? skulle SCB:s statistik löpa amok.
He he, jag tycker mindre om Mildred för varje avsnitt. Och då har jag ändå missat ett. Tycker för övrigt det är synd att Kate Winslet har blivit så där smal också. Kan det vara för rollen eller är det barnafödandet och åldern? Sånt händer ju. (Här t ex. Eller där jag var när det begav sig.)
Jag får också alltid fina resultat i den där statistiken. Jag och tonårsnördpojkarna som mammorna skriver om till rådgivningsspalter.
Jag med. Hela min familj, förresten.
Annaa: Jag tycker också KW var snyggare när hon hade lite mer hull på kroppen. Men inte hände det mig att jag magrade av under småbarnsperioden. Min vanliga otur. Enda glädjen var att jag inte gick upp så mycket under graviditeterna.
Ullah: Då är det tur att ingen frågar oss hur mycket tid vi spenderar framför olika bildskärmar. Då skulle tonårsnördarna te sig riktigt normala.
Tror min snart 17-åring vinner över mig… fast inte med stor marginal.