Jag har verkligen ingen plan

Ändå händer det saker. Där ligger jag i godan ro och läser i soffan. Trettondagen är precis så där oplanerad som de flesta helgdagarna i mitt liv. Boken i min hand är Karin Alfredssons Den sjätte gudinnan. I det ögonblick jag slits mellan att reta mig på förnumstiga formuleringar, som snutfager till exempel, och att hon greppar alldeles för många problem på en gång.

Då ringer telefonen. Som gör att vi hamnar här. På Skybar i city. Men när vi var där var det beckmörkt. Ett litet förspel till ett besök på Oscarsteatern. Där vi såg:

Ett gäng bekanta hade beställt biljetter till Spamalot för länge sedan, men när det var dags att gå fick ett par i sällskapet förhinder. Så vi gick från 0 till 100 på tre minuter. Vi hade nog tänkt se musikalen någon gång men inte fått ändan ur vagnen och beställt biljetter själva. Våra obokade platser i salongen var bästa tänkbara och föreställningen var riktigt kul. Speciellt i akt två när musikalen började handla om musikalen.

Efter föreställning tänkte vi oss en annan höjdare, baren högst uppe i Skrapan. Men det stannade bara vid tanken eftersom det var stängt för ombyggnad. Så vi hamnade på en av Söders greker istället. Inalles sju personer runt bordet. Som pratade ett par timmar.

Folk är olika. Och tur är väl det. Jag gillar när samtal går från det ena ämnet till det andra utan att någon styr det hela. Att man då och då funderar över: hur hamnade vi här? Men så finns det människor, som inte vill ha det så. Utan de vill gärna prata klart om det som ligger dem varmt om hjärtat. En av sju runt bordet var av den sorten. Han backade ideligen konversationen till sina ämnen. Lite jobbigt. Speciellt som vi hört flera av hans historier tidigare.

Och då tänkte jag: Stackars hans fru. Hur många gånger har inte hon behövt lyssna? Men hon ser så glad ut och ler uppmuntrande. Ibland hjälper hon till så att han kan komma tillbaka till sina hundben.

Å andra sidan sitter vi i samma båt. På sätt och vis. Så fort Maken börjat på ett inlägg i samtalet vet jag vad som komma skall. Oftast. Jag känner igen hur associationerna går i hans hjärna och blir sällan överraskad. Och lyssnar utan att gäspa. jag kanske till och med ler uppmuntrande.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jag har verkligen ingen plan

  1. Småländskan skriver:

    *ler igenkännande*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s