Det går utför för somliga

Det här året hade jag tänkt jaga upp mig till en rejäl 60-årskris. Av flera anledningar. Ettan, äldste sonen går på sitt fyrtionde år. Det betyder att mina barn närmar sig medelåldern. Och hur urgamla är då inte deras föräldrar.

En annan anledning är att jag aldrig ålderskrisat en enda gång och då kunde det vara kul med ett nytt inslag i livet. Men den främsta orsaken är helt klart att 2012 är det år jag fyller 60.

Men dagens tidningsrubriker får mig att inse att det är ganska meningslöst med en 60-årskris. Ska man ålderskrisa borde man göra det redan vid 45. För sen går det bara utför. Visar forskning på brittiska statstjänstemän.

Nu är inte jag brittisk statstjänsteman. Så jag tänker inte ta åt mig av den forskningen. Syrran, som vigt sitt liv till statens tjänst, har gett mig en bild av hur det går till på verken. Och den gör att jag förstår att den kognitiva förmågan inte stimuleras.

För egen del kan jag bestämt säga att min slutledningsförmåga kanske redan har peakat. Vad vet jag? Men jag är säker på att det inträffade långt efter min 45-årsdag. Så mycket som jag både lärt mig och förstått sedan 1998. I alla fall yrkesmässigt. Det går bara inte att jämföra med tiden dessförinnan.

Sen har jag lärt mig och förstått en hel del på det personliga planet också. Sånt är livet.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Det går utför för somliga

  1. Rutan skriver:

    Grattis. Jag ska också krisa lite i år. Men inte så rejält som jag gjorde året fram till 40.
    Firandet har redan börjat planeras.

  2. Evis skriver:

    Hoppas innerligen att det inte stämmer det där med 45, då har jag ju bara ett år kvar. Å andra sidan, med sjukdomar och deprimerat barn är jag själv så stressad att min mentala förmåga för länge sen sjunkit ner till det knappt mätbara.

  3. Annaa Mattsson skriver:

    Jag börjar långsamt, vissa dagar, resa mig något ur krisen. Somliga andra är utförslöpet oändligt. Sammantaget har jag svårt att se framtiden för mig som gammal. Jag avböjde som bekant allt firande, jag kan inte få in i min skalle vad det är värt att fira klivet in i ålderdomen. Skillnaden i självbild idag och för fem år sedan är avesvärd. Det handlar inte om att vilja se yngre ut eller något sånt, det handlar om att inte vara road av åldrande. Och om samhällets syn på ålder.

    De liknande kriser jag haft tidigare skiljer sig. Jag har då intellektuellt vetat att det funnits meningsfullt liv kvar efter. Nu är det mycket mer tveksamt.

    Jag har för mig att jag räknade fram för några år sedan att 42 var en kritisk ålder för kvinnor. Det var nog lite överdrivet, men 45 stämmer säkert.

  4. frktjatlund skriver:

    Rutan: Det låter lite jobbigt. Planera firandet när man egentligen vill krisa.

    Evis: Jo, ibland finns det betydligt större anledningar att krisa än stigande ålder. Jag har haft ett par sådana tillfällen. Min bästa kamrats utdragna självmord med hjälp av alkohol var en sån period.

    Annaa: Jag håller med. Sextio låter så förfärligt mycket äldre än 59. Även i mina egna öron. Och på jobbet ska vi inte tala om. Min chef är född 1974, samma år som Tvåan, och alla kvinnor över 50 riskerar att dömas ut som sura klimakteriekärringar om de står på sig det minsta.

  5. Annaa Mattsson skriver:

    Det jag hann bli så oändligt trött på det var kvinnorna som pratade om de ”gyllene åren”. De som skulle infalla när alla barn flyttat hemifrån. Och man själv var typ 53 och levde i ett gott parförhållande. Det hjälpte inte att jag förklarade att mina barn var tio år yngre än deras, att den sista inte skulle vara utflyttad förrän jag var just 60 och att jag dessutom inte hade någon att leva de där åren innan pensionen med. De predikade ändå hur fint det skulle bli. Jag har nog egentligen förlorat bloggvänner på kuppen i rena oförståelsen. De var ju så uptagna av att leva sina fina gyllene år så de inte märkte att det inte skulle bli så för mig.

  6. frktjatlund skriver:

    Annaa: Jag aldrig hört talas om några gyllene år. Inte upplevt några heller, trots att jag borde haft förutsättningar för det. Kan man tycka eftersom barnen flyttade hemifrån runt den tiden. Men det var då föräldragenerationen började bli knackiga och det förgyllde inte livet precis. Plus en massa andra problem.

  7. Rutan skriver:

    Nej, jag har inte planerat att krisa, men jag gillar inte detta på grund av just det som Annaa säger.
    Att jag redan nu planerar firandet beror på att mina barn föreslog en gemensam resa när det är dags, i december. Det muntrar upp en hel del i allt annat elände. Firande och firande förresten, det ska det inte bli något. Bara en skål i champagne för livet, på en bar Långtbortistan.

  8. frktjatlund skriver:

    Rutan: Min svärmor brukade säga att hon avskydde åldrandet, men att alternativet inte heller var tilltalande. Och så känner jag också.

    Det låter som en lagom ambitionsnivå på firandet. Skåla i champagne är aldrig fel. Jag behöver inte ens ha något att fira. Mer än själva champagnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s