Åka kommunalt

Min farmor blev änka 1943. Då var hon 47 år och hennes enda barn, min styvpappa, hade precis tagit studenten. Hon arbetade aldrig. Inte ens som ogift. Och vi barnbarn undrade ofta hur hon fick dagarna att gå.

Farmor hade inga vänner och framlevde sitt liv ensam i den stora lägenheten på Gärdet. Styvpappans rum stod orört, precis som det hade sett ut när han bodde hemma. Överhuvudtaget såg det likadant ut hos henne så länge hon levde. Inga nya möbler, mattor eller gardiner.

Jo, förresten. År 1958 kom det in nyhet i hennes hem.
– Farmor har köpt en sak, som ni också skulle vilja ha, sa styvfadern när vi var på väg till farmor på söndagsmiddag.

Vi gissade vilt på hundvalp och katt. För det var saker, som vi önskade oss. Men det visade sig vara ett skåp, som stod i vardagsrummet bredvid öppna spisen. Skåpet hade en jalusidörr, som man kunde dra åt sidan. Och där dolde sig en tv-skärm. För på den tiden gömde man tv:en. Själva fick vi vänta två år till innan det kom hem en sån pjäs i vårt vardagsrum.

Men det var tur att hon skaffade tv tidigt, så tråkigt som hon verkade ha. De var enda spår av verksamhet vi kunde se patienskorten hon la ut på sin sekretär i sovrummet. Hon handarbetade inte, läste inte böcker, bara veckotidningar. Idun-Veckojournalen och Svensk Damtidning låg i högar i jungfrukammaren.

Farmor hade järnkoll på kändisar och kungahus. Jag brukade bläddra igenom tidningarna för att leta upp en seriestrip, som jag antog var avsedd för barn. Men jag begrep sällan vad som var roligt. Antingen var serien poänglös. Eller så hade jag ingen humor.

Och hur kom jag att tänka på farmor, som har varit död i 35 år. Jo, jag funderade på hur gammal jag var när jag började åka kommunalt på egen hand. Vi bodde i Fruängen och farmor på Gärdet. Jag kan minnas att jag åkte med spårvagn dit och hem. Ibland med Syrran men även alldeles själv.

Nu har jag kollat på nätet och jag borde ha varit i 8-10-årsåldern. Alltså i samma ålder som mina barnbarn är nu. Färden dit krävde dessutom åtminstone ett byte vid Slussen. Och där var det ganska rörigt. Och från stationen på Gärdet var det en bit att gå.

Skulle man skicka ut barnbarnen på en sån resa idag, så bleve man väl anmäld.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Åka kommunalt

  1. Annaa Mattsson skriver:

    Jag blev också änka vid 47. Som jämförelse alltså. He he.

  2. frktjatlund skriver:

    Då undrar jag: När la du senast en patiens? Var det i så fall Idioten? Och gick den ut?

    Jag grunnar fortfarande hur hon fick tiden att gå. Styvpappan tog hand om det praktiska och ekonomiska. Tanten löste inte ens korsord.

    Och ditt problem har väl snarast varit att få tiden att räcka till. Antar jag.

  3. Fia skriver:

    Det märks tydligt att samhället har förändrats. Barn är inte vana att åka kommunalt längre. När vi åker på utflykter med våra elever är det alltid några som inte känner till namnen på stationerna och som absolut inte hittar i stan (dvs Stockholm) på egen hand. Trots att jag jobbar på en skola bara tre mil söderut. Jag tror faktiskt att föräldrarna inte vågar låta barnen åka kommunalt utan tillsyn.

  4. Annaa Mattsson skriver:

    Kommunalt-tråden. Erinrar mig om när jag inledde en ilsken dispyt med en busschaufför i Uddevalla om det rimliga i att min kusin skulle behöva betala på bussen. ”Hon är ju två år!” Visst sa han, men barn som åker med barn måste betala för sig. Var hon två år så var jag tio. Ja, en mindre stad men lik förbenskat var det en tioåring som gavs förtroendet att ge sig ut med en tvååring i handen och åka buss, gå över flera gator för att komma till hållplatsen.

    När vi flyttade hit var mina barn 11, 13 och 14. De upptäckte snart att de hittade bättre i stan än infödda jämnåriga. Vi hade ju turistat här en hel del, brukade dessutom vid besöken bo mitt i stan. En berättelse handlade om flicka som släpade med sig storgråtande kompis från Slottsbacken till Norrmalmstorg vid något av skolan organiserat stadsbesök. ”Vi kommer aldrig att hitta!” 13-14-åring född och uppvuxen inom Stockholms kommun. Barnen från den sämre förorten hade bara varit i yttre köpcentra, som längst in i Globen. De från den finare hade möjligtvis förts runt av föräldrar, framförallt i bil.

    Friskolorna har kanske inneburit att barn släpps lite mer fria i kollektivtrafiken igen.

  5. frktjatlund skriver:

    Fia: AB hade i dagens pappersupplaga en artikel om Lenore Skenazy; krönikoren som blev hotad av en massa trygghetsfreaks efter en krönika om hur hennes 9-årige son åkt tunnelbana på egen hand. Så visst är det annorlunda nu.

    Annaa: Jag tror att en del av problemet är att många vuxna inte åker kommunalt. När vi hade bil vägrade Maken att åka buss. För att han hade noll koll på hur man gjorde.

    Föräldrar borde begripa vilken prestation det är stt lära sig ta sig fram på egen hand och öva ungarna i den konsten. Inte skjutsa hit och dit stup i kvarten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s