Maten är halva resan

Nej, jag har nog inte gjort någon klassresan värd namnet. Utan känner mig extremt obekväm i vissa situationer. Som på ett finare hotell till exempel. Det är inte ofta jag hamnat på ett men när jag gjort det så har jag känt mig rejält bortkommen.

När vi firade 20-årig bröllopsdag var ett sånt tillfälle. Vi kände en som drev resebyrå och hon bokade in oss på hotellet som låg i World Trade Center i New York. Till extremt reducerat pris. Det var samma hotell som rasade tillsammans med tvillingtornen 11 september 2001. Vi var där tio år tidigare än den smällen och kände oss som kusinerna från landet. Och behandlades som sådana. Det var mitt i smällkalla vintern och vi kom i täckjackor och vinterkängor. Övriga gäster bar kamelhårsulstrar och skor med lädersula, snön till trots. Personalen i receptionen undrade först om vi gått fel.

På översta våningen i hotellet låg gymmet och simbassängen. En balkong gick runt hela våningsplanet. På insidan. Den användes som joggingbana. Varannan dag sprang man medsols och varannan motsols. Omklädningshytterna hade en baddräktscentrifug. Bara det räckte för att imponera på mig.

Hotellet vi bor på nu är riktigt fint. Fräscha rum, sköna sängar, så nära stranden man kan komma och fint poolområde. Men restaurangen, där man serverar middagen har jag undvikit. Av flera skäl. Jag ser nämligen att övriga gäster byter om till middagen. Och då menar jag inte bara byta kläder i största allmänhet. Utan till finkläder. Framför allt kvinnorna. Eftersom jag inte tagit höjd för den typen av plagg så har vi ätit annorstädes.

Men det är inte hela sanningen till varför jag undvikit hotellrestaurangen. Tre hundra meter österut ligger den lokala krogen Angelas. Även den direkt vid stranden. Och med priser som är en bråkdel av hotellpriserna.

Lite stökigt är det innan man fattar hur turerna går. Men det löser sig. Idag åt vi grillbuffé; sallad, kycklinglår och grillspett. Varsin jätteöl därtill. Alltihopa till det facila priset av 170 kr. Och resebyrån säger att man ska förvänta sig svenska restaurangpriser.

Dessutom ingår underhållning. Idag var det levande musik. En stor svart man, som liknade skådisen i Gröna milen, han som spydde flugor, spelade och sjöng. Det charmiga lokala fyllot var där och tog sig en svängom några kvinnliga gäster. Ägaren höll som vanligt ett vakande öga, så att fyllot höll sig något så när i schack. Om inte så blir han hemskickad. Har vi sett tidigare gånger.

En extra bonus med restaurang Angela är att den håller magen igång. Man behöver inte göra som de skinntorra pensionärerna, äta en massa katrinplommon till frukosten. Det är rally i tarmsystemet ändå.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Maten är halva resan

  1. Cici skriver:

    Tack för dina underhållande och roliga reseskildringar. För en som vägrar ge sig ut mera i stora världen betyder dom mycket.

  2. frktjatlund skriver:

    Sitter man som jag instängd på ett kontor hela dagarna och dessutom saknar balkong och uteplats, så känns det självklart att ge sig ut då och då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s