På resande fot – fortfarande

Första semesterveckan är avklarad med Island hopping. En flygtur på knappa timmen till Mindelo, São Vincente där vi spenderade två dagar och tre nätter. Tog en halvdagstur på de vägar som fanns och efter det en båttur och två nätter på Santo Antão och dagen mellan nätterna blev det en heldagstur som hette duga. Upp och ner för berg och raviner på kullerstenvägar. Ibland så smala att ett möte var uteslutet.

Kap Verdeöarna är inte så gröna som namnet antyder eftersom klimatet blir torrare och torrare. I år föll det knappt något regn alls under regnperioden. Det enda riktigt gröna området vi sett är norra sidan av Santo Antão. På den ön är bergen så pass höga att molnen inte orkar ta sig förbi utan ligger som dimma och håller kvar fuktigheten. Och där växer det mesta av öarnas frukt och grönsaker.

Vi stannade för lunch hos ett tyskt par, som drev en restaurang med stampat jordgolv. Paret såg ut som avdankade hippies och mannen liknade reservjesus med det flottigaste hår jag sett i mannaminne. Men maten var god. Och vegetarisk.

Annars har vi mest ätit fisk. Tonfisk, bläckfisk och garoupa. En rödfräknig sort stor som en regnbågsforell, och den är riktigt god. Maken slog till på en grillad hummer, men jag är skeptisk till varma skaldjur. Till fisken får man pommes frites, ris, potatis, morötter och sötpotatis. Oftast allt på en gång. Säger legumes så slipper man ibland ris och pommes. Men bara ibland.

Största turistgruppen talar franska och skolbarnen ropar glatt Bon jour efter oss och folk i turistnäringen är bättre på franska än på engelska. Men tillräckligt bra för att man tar sig fram utan problem.

Eftersom jag är på resande fot och har klarat av ett antal hotellrum under första veckan, ställer jag den klassiska frågan till mig själv:

Vad är det första du kollar på ett nytt hotellrum? Utsikten? Tv-kanalerna? Sängen? Badrummet? Nödutgången?

Ingetdera. Jag kollar alltid tillgången på toapapper först av allt. Det ska vara en rulle i hållaren och en till utöver den. Annars blir jag nervös. Igår fanns det bara några varv kvar på rullen i hållaren och inget annat, så blev jag tvungen att gå till receptionen och be om en till. För att inte ligga sömnlös.

Hotellet Morabeza, som i ska tillbringa slapparvecka två på var en mycket positiv överraskning. På många sätt. Och alldeles särskilt när det gäller toarullarna.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till På resande fot – fortfarande

  1. FruH skriver:

    Hade tänkt att avkräva lägesarapport, tack då vet jag att ni har toapapper ;D

  2. Annaa Mattsson skriver:

    Tänker efter om jag är avis. Bestämmer mig för nej. Intressant att höra om klimatförändringarna. Inget någon annan som varit där nämnt, de har mest pratat om stränderna. Tänk att folk är så upptagna av stränder. Är inte just sandstränder något som är ganska likartat världen över? Och lite enahanda.
    Hit har frosten kommit. Och lite, men väldigt lite, snö.

  3. frktjatlund skriver:

    FruH: Och papperet går åt kan jag meddela.

    Annaa: Ja, det är märkligt eftersom Sahara brer ut sig åt det här hållet också. Men jag misstänker att flertalet svenskar som reser hit stannar i sin gated community i form av enorma All inclusive-anläggningar där man bara hyr det varma klimatet. Ointresserade av verkligheten runt omkring.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s