Min kamp

Våra meningsskiljaktigheter här hemma följer ett bestämt mönster. Det börjar med att Maken undrar hur vi ska bete oss i en viss fråga. Då talar jag om vad jag tycker och självklart är min åsikt alldeles uppåt väggarna. Och då börjar argumenteringen för och emot. Utlandsresor är rena sprängstoffet och ger upphov till en mängd diskussioner.

– Tycker du att vi ska boka sittplatser på flyget?
– Ja, varför inte.
– Vad tycker du om de här? säger han och markerar två på varsin sida av mittgången.
– Men ska vi inte sitta bredvid varandra? Och efter 20 minuter är min åsikt krossad.

– Man kan beställa champagne på flyget ner. Ska vi göra det?
– Nej, det känns lite onödigt. Vi har ju fortfarande flera lådor kvar sen resan till Frankrike.
– Men det är inte samma sak. Jag känner för en festlig kick off på semestern. Och efter 10 minuter är min åsikt krossad. Nästan. Vi enas om vanligt bubbel.

– Ska vi vara lite svenniga och beställa taxfree? Ha en påse som väntar på flygstolen.
– Nej, det brukar nästan alltid vara billigare dit man kommer.
– Men kommer du inte ihåg hur det var i Indien? Vi såg aldrig var man kunde köpa alkohol överhuvudtaget. Efter fem minuter har jag gett mig. Det kommer att stå en skämspåse på stolen.

– Vilka väskor tycker du att vi ska ta?
– Adidasbagarna med hjul.
– Det blir alldeles för mycket bagage. Det räcker med en av dem.
– Det tycker inte jag.
– Men tänk på att vi ska dra runt med dem på flyg och båt hela första veckan.
– Just det. Och då är det bättre med två lätta väskor än en tung.
– Ja men, jag tar hand om den.
– Men jag vill ha mina grejer i en egen väska. Inte ihop med din. Speciellt som du packar så rörigt.

Den här diskussionen pågår fortfarande och här tänker jag inte vika mig en tum. Och frågan jag ställer mig är: Varför ber han om min synpunkt, när han alltid är av annan väldigt bestämd åsikt? Som han gärna kör över min med.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Min kamp

  1. Annaa Mattsson skriver:

    Det där gav mig en god vän det definitiva svaret på redan under vår andra resa tillsammans för 40 år sedan. Jag hade bestämt mig för att inte ta strid eller ens diskussion på andra punkter än de som var absolut superviktiga för mig, annars låta henne bestämma. Det blev ju ändå alltid som hon ville så varför slösa tid på diskussion. Efter en vecka var hon så irriterad på mig så man kunde se hur det kröp i hela henne. Och hon exploderade i vilket trist mähä jag var som lät henne styra och ställa. Hon var inte ett dugg intresserad av att bara få styra och ställa utan mothugg.

    Nej, grejen var ju att få pröva alla sina goda argument för att uppnå tillfredsställelsen över att ha fått rätt ännu en gång!

    Jag är övertygad om att det är så med din make också.

    Men jag vet ju inte hur han blir om han inte får sin vilja igenom. Min goda vän blev rätt odräglig. Ska säga till hennes försvar att hon har slipats av och anpassat sig med åren!

  2. frktjatlund skriver:

    Du har säkert rätt. Han är egentligen inte intresserad av vad jag tycker. Men jag går på det varje gång. Borde ställa en motfråga. Hur ser du på saken? Och välja mina krig.

  3. Lisbeth skriver:

    Tänk så är det här med. Det kanske sitter i generna eller så har män fått lära sig att det ska vara jämställt men kan inte riktigt acceptera det.
    Stå på dig kvinna om du tycker du har rätt.

  4. Ullah skriver:

    Jag måste säga att jag ofta diskuterar med min man om allt möjligt, ofta också om resor, och man vet aldrig hur det skall sluta. Det är ett resonerande som leder någonstans utan att någon från början har bestämt hur det skall vara. Roligt och stimulerande, faktiskt.

  5. Annaa Mattsson skriver:

    Jag hade det ungefär som Ullah med framlidne maken. Många givande (?) diskussioner om stort och smått. Så jag hade tänkt säga att det nog ligger mer i personlighet än kön. Vännen jag skrev om var ju i högsta grad kvinna. Men sen kom jag på att jag träffat stort antal män som använder sig av en taktik som går ut på att låtsas som om de frågar, men i själva verket presenterar de bara färdiga svar. Vi har ju det manliga sättet att i stället för att säga ”jag tycker” använda uttryck som ”man måste vara medveten om att…”

  6. frktjatlund skriver:

    Lisbeth: Jag står på mig så länge jag orkar och tycker att det är värt det.

    Ullah: Såna diskussioner har vi också. De är liksom av en helt annan sort. Mer tankeutbyte än hur vi ska göra rent praktiskt.

    Annaa: Sen finns det folk som aldrig vet vad de tycker. Vänder allt till Vad tycker du? Och jag är nog alla typer. Både den med bestämd åsikt och den som velar. Kan köra över folk om det kniper eller låta mig bli överkörd. Det beror alldeles på vad saken gäller och med vem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s