Den som tar hon har

Mellan klockan halv fyra och halv sex är Söders trottoarer fyllda av människor som travar hit och dit. Nästan så det känns lite trångt. Folkvandringen beror på att pågår det barnhämtning. Från dagis och från skolor. Idag deltog även jag ihop med Sally och Stella.

Sally håller till på Rävänglarna. Fråga mig inte varför avdelningen har ett sånt knasigt namn. Min teori är att det handlar om två hopslagna grupper; Rävarna och änglarna. Men, som sagt, jag vet inte. Jag kom vid fyra och då var avdelningen så gott som tom. Bara Dagisfröken, Sally och något barn till var kvar.

– Sally blötte ner sina strumpor och sin tröja, så de hänger i torkskåpet, sa Dagisfröken och började sopa i ett av lekrummen. Det hängde tre tröjor på tork i skåpet.
– Och vilken tröja är din, Sally? frågade jag och Sally pekade på den gröna och sa bestämt
– Den. Hon pekade förtjust på trycket på tröjan och sa Muminpappan. Tröjan åkte på men det var knappt jag fick på henne jackan när vi skulle gå ut. Hon ville att alla skulle se hennes fina tröja.

– Vad är det för tröja, som du har på dig? undrade Svärsonen när han hämtade upp barnen.
– Muminpappan, sa Sally.
– Ja, jag ser det. Men var har du fått den ifrån? Du hade ju en grå klänning på dig när jag lämnade dig i morse

Man kan tydligen inte lita på någon. Inte ens en tvååring. Hon tog chansen och lurade till sig någon annans tröja. Jag anade inte ens oråd. Till saken hör att övriga barn i hennes dagisgrupp är pojkar och jag undrar så om det var Vilmer, Teo, Otto eller Valter som fick gå hem i Sallys klänning.

9 reaktioner till “Den som tar hon har

  1. Fy vilket läskigt namn på en dagisgrupp. Får verkligen hoppas att det är som du säger en sammanslagning och inte någon pedagogiskt nyhet som får ungarna att bli mer medvetna om sina liv. Mitt barnbarn skulle säkert reagera för vi pratar mycket kattänglar. Anledningen till det är att min goa Tigger dog och katthimlen blev destination och han en kattängel

  2. Jo jag kan småle åt förslagenheten. Men rannsakar ordentligt och kommer fram till följande: jäklar vad jag skulle ha varit ursinnig som mamma om jag kommit och hämtat och mitt barns plagg varit försvunnet. Enbart oresonligt ursinnig. Rannsakar en stund till och kommer fram till varför. Jo, för att jag instinktivt visste att jag kunde drömma om att få tillbaka den där splitter nya tröjan som jag stått och övervägt om vi verkligen hade råd med och som barnet tjatat sig till att få ha på sig på dagis, en enda gång! För att det i andra ändan skulle ha stått en skrattande vuxen som tyckt att det spelar väl ingen roll om vi tar den här tröjan, någon annan kan väl ta den där gamla urtvättade klänningen.

    Förlåt, det är inte mot dig, utan mot allt oförstånd jag stötte på under dagisåren. Alla regnkläder som smälte bort i torkskåp, alla kläder som trots att barnen ropade ”DEN ÄR MIN!” bars hem av andra föräldrar för att de tyckte att kläder, det är väl en världslig sak, och nu vill ju mitt barn/barnbarn ha just det plagget, vi kan väl alltid ta tillbaka det någon annan gång, eller inte alls. Vad hjälpte det att namna? Dagispersonalen lånade ju ut ändå, som de ville.

  3. Ha ha… detta barn kommer att gå långt, sanna mina ord! Smart! Jag har aldrig haft mina barn på dagis, de var hos dagmamma, så jag har aldrig varit drabbad av vare sig det ena eller det andra.

    Rävänglarna var ett märkligt namn på en dagisavdelning, men säkert som Du misstänker; en sammanslagning. Jag jobbade på dagis ett par år i slutet av 60-talet när fenomenet var rätt nytt och daghem växte upp som svampar ur jorden överallt i en farlig fart. Undrar hur det är idag med verksamheten och kvaliteten? Internationellt så är det i alla fall en fantastisk institution och väldigt billig för föräldrar.

  4. Cici: Jag gissar att Teo eller vem det nu var, valde att gå hem utan tröja. Hellre frös än att gå i klänning.

    Maj: Jag blev mest förvånad över att hon var så skrupelfri, det lilla livet.

    Lisbeth:Eller så har man låtit barnen bestämma själva vad hemvisten ska heta.

    Annaa: Jo, jag kan tänka mig att det inte är så kul att vara den som blir av med kläder. Och jag förutsätter att tröjan är tillbaka i torkskåpet idag.

    Inga: Ja, hur kan en liten tvååring räkna ut att om jag säger att det där är min tröja, så går mormor på det och jag får med den hem.

  5. Det kan ju vara barn som har hittat på också, men sammanslagning är nog en rimligare förklaring. Har hört konstiga namn som resultat av det förr!
    Inga nämner en viktig sak med svensk barnsomsorg. En familj som just återvänt från Irland betalade mer än tio gånger så mycket för dagisplats i Dublin än i Stockholm. Där var öppettiderna dessutom betydligt snävare och det var mindre personal per barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s