Virrvarrig

Om det inte hade varit likadant i alla tider hade jag startat en demensutredning. På mig själv. I morse gick jag runt hemma och upprepade gång på gång: Glöm inte att ta med dig datorn, glöm inte att ta med dig datorn. Och det gjorde jag inte. Jag kom till och med ihåg att ta med mig elsladden till den. Så långt blev det rätt.

Men det är en del annat som också ska med.
* Frukost
* Lunch
* Passerkort
* Mobiltelefon
* Nycklar

Jag bockade av ovanstående. Frukosten och lunchen fick trängas med datorn i ryggsäcken. Passerkortet stoppade jag, som vanligt ner i en av kjolfickorna. Mobilen hamnade i högra jackfickan och i den vänstra la jag nyckelknippan. Så att den inte skulle repa skärmen.

Vad var det då som blev kvar hemma? Halvvägs till jobbet slog det mig: Var är handväskan? Den bär jag inte på min axel, som jag hade planerat. Nej, den hänger kvar på dörrhandtaget till hallgarderoben. Vanligtvis får den åka i ryggsäcken, men inte idag eftersom datorn bredde ut sig där.

Så nu kan jag inte handla middagsmat på vägen hem. Om jag skulle vilja det. För i handväskan ligger plånbok och glasögon. Som tur är har jag ett par glasögon som alltid ska ligga på mitt skrivbord. Eftersom jag vet hur virrig jag kan vara.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Virrvarrig

  1. Lisbeth skriver:

    Verkar som jag har fått en själsfrände. Virrpanna brukar jag kallas men jag möter det med att säga: Ja men jag är charmig ändå
    Skönt att det är fler då kan jag avsluta min egen demensutredning.
    Helt vanlig : Klart slut

  2. Annaa Mattsson skriver:

    Tror det handlar om att gränsen för simultankapacitet till slut är nådd även för den mest kompetenta.
    Senast igår stod jag med händerna fulla i ett irländskt kök och förstod inte vad yllekoftan gjorde i den hand där soppåsen borde ha varit.

  3. frktjatlund skriver:

    Lisbeth: Jag har förstått att jag är en visa hemma hos Svärdottern. Barnbarnen brukar himla med ögonen när jag fnattar runt som en yr höna och letar efter saker.

    Annaa: Då är risken stor att man kastar den där yllekoftan. Jag tror att man bara kan hålla sju saker i huvudet åt gången. Dyker en åttonde upp, så faller en av de sju andra bort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s