Knappast en vd-tjänst

Om jag fick frågan om jag skulle vilja vara hemmafru, så skulle jag på en gång svara nej. Även om tanken är tilltalande. Lite som reklamen ”måndag gör jag ingenting, ingenting”. För sanningen är den att i regel är den som stannar hemma en given förlorare. På många sätt.

Hur går det till exempel med ekonomin om maken av en eller annan anledningen försvinner ur bilden? Allt möjligt kan hända. Han träffar någon annan. Han får en allvarlig sjukdom och blir en grönsak. Begår ett brott och hamnar i fängelse på livstid. Eller dör knall och fall.

Det är inga fria fantasier. Sånt händer hela tiden. Bland mina arbetskamrater till exempel. Jag har hur många anekdotiska bevis som helst. Maciej Zaremba på DN skulle bli riktigt grön av avund. Och något liknande skulle lika gärna kunna hända mig. Det är en stor orsak till att jag inte vill bli någons hemmafru. För vilka möjligheter finns det på arbetsmarknaden för den som inte varit där på ett tag. Stora tidsluckor i CV:et är knappast meriterande.

I mitt fall vore det dessutom idiotiskt eftersom jag är gift med en gold digger. Vi visste inte att det skulle bli så när vi gifte oss för 40 år sedan. Då hade vi samma dåliga ekonomiska utgångsläge. Så är det inte idag. Min inkomst är betydligt högre än hans.

Om Maken skulle få frågan vill du vara hemmaman, skulle jag lämna in mitt veto om han svarade ja. För aldrig i livet att han skulle ägna dagarna åt att baka muffins eller göra kåldolmar. Pyssla eller tvätta. Ägna sig åt välgörenhet. Nej, han skulle hasa runt här hemma i kallingar och t-tröja och större delen av dagarna fördrivas framför tv:n eller datorn.

Och då skulle jag se till att träffa någon annan. En fräschare typ om inte annat.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Knappast en vd-tjänst

  1. Annaa Mattsson skriver:

    Du har en klar poäng.

    Men jag tror man ska ta de där opinionsundersökningarna med en nypa salt. Det finns säkert en massa heliga förbehåll i svaren. OM maken/makan har mycket god ekonomi, OM hen har rejäla pensions- och livförsäkringar, OM man får behålla sin jämställdhet, OM man inte bor trångt och grovjobbat (se punkt 1), OM man kan glassa omkring och odla sina intressen. Väldigt få skulle svara ja om de fick frågan; är du beredd att gå kraftigt ned i inkomst, riskera otrygghet vid dödsfall/olyckshändelse, få en lägre pension?

  2. frktjatlund skriver:

    Det tror jag också. Men det hindrade inte genusbloggaren Pär Ström att dra växlar på undersökningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s