I huvet på en gammal gumma


Jag har bäddat rent i sängarna och då kom jag att tänka på min arbetsgivare. Den förra och den nuvarande. Hur olika inställningen är och var till oss anställda. Jag brukar tänka på det när jag bäddar med de här lakanen. Sängkläder som vi fick till jul av förra arbetsgivaren. Det var då det. Då när man även fick årsbonus och ett par biobiljetter lite då och då.

Nu får man se sig i månen efter den typen av extras. På senaste gruppmötet vi hade var det en medarbetare som tog upp frågan om julbord. Som om det någonsin har varit aktuellt. Alla bara hostade till av förvåning. Svaret på frågan var ju given.

Sen fick lakanen mig att tänka på Inger. Som fick förtidspension för 15-20 år sedan för sina sönderarbetade axlar. Hon gick en kurs efter det. Innehåll: Hur man klarar vardagen. En lektion var just hur man bytte påslakan på bästa sätt. Instruktören menade att det var en av de tyngsta saker man kunde göra i hemmet.

Jag skulle också vilja ta den lektionen. Men så kom jag att tänka på Maken. Varför byter inte han påslakan? Han som är mycket starkare, längre och har väldigt långa armar och skulle klara uppgiften utan att behöva händerna högre än axelhöjd.

Det måste bli en ändring på vissa delar av arbetsfördelningen. Helt enkelt.

6 reaktioner till “I huvet på en gammal gumma

  1. Kommer osäkt att tänka på ex-maken. Som hade jobbat en sommar på sjukhus och lärt sig byta lakan rationellt. Min syster tyckte det var lika roligt varje gång vi hälsade på och han skulle bädda och lyckades hamna inuti påslakanet. Näste make, den framlidne, hade något liknande teknik när han skulle ta på sig en ryggsäck. Den skulle liksom kastas över huvudet framifrån. Han var djupt irriterad på mig som vägrade att ens försöka lära mig.

    Ja vad man fick förr! Och vad man åt julbord. Och vad plötsligt alltihop tog slut.

  2. Och då associerar jag till Maken som bestämt hävdade att han kunde vända pannkakor i luften. Upp till bevis, sa jag och han svingade stekpannan. Pannkakan försvann spårlöst och hittades senare fastklistrad under ett av kökets överskåp.

    Ja, fick man inte julbord av sin arbetsgivare så fanns det alltid någon leverantör som lättade på plånboken.

  3. Som den nu enda anställde blir det ett billigt julbord på mitt jobb. Kanske lite tråkig tillställning också.
    Det verkar som om efterfrågan har minskat, för nyss har två julbordsställen ringt och erbjudit sina prinskorvar. Det har aldrig hänt förut, i stället har det kunnat vara svårt att få plats.

    Trär på påslakan gör man enklast genom att en stoppar i armarna i hålen och tar tag i två täckändar. Sen tar nån annan tag i nederdelen på lakanet och drar ner. Lite mer bök om man gör det ensam.

  4. Jag gör så när jag byter lakan, förutom det där med någon annan. Nu funderar jag på att börja ställa mig i sängen när jag gör det. Så jag får bättre fallhöjd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s