Familjeträff

Mina barnbarn är små genier. Vilket inte är så konstig eftersom deras föräldrar också är det. Men stora sådana. Idag var vi och brunchade ihop på Enskede Värdshus. De små genierna My och Stella kastade sig över pannkakorna, sen övergick de till våfflor för att slutligen avsluta med efterrättsbordet.

Noa tog lite skinka och prinskorv innan han gick tjejerna spår. Och avslutade med 8 havrebollar. Sally åt pannkakor och prinskorv. Och till efterrätt Drömmar. För är det något som hon gillar så är det kakor.

Numera är det väldigt lätt för vuxna att sitta lugnt och fint och konversera utan att barnen blir otåliga eller vill kuta runt bland borden. Föräldrarna lånar bara ut sina smart phones och lugnet lägrar sig igen när barnen spelar lite spel.

Sally, som inte är riktigt två år än, fattar inte sig på det där med spel men vet hur man bläddrar i bildarkivet och var nöjd med det ett tag. Ettan laddade ner en rit-app där hon kunde rita med fingrarna på bildskärmen. Jättekul, men hur gör man för att få ett nytt vitt ark?

Hennes moder startade om applikationen genom att trycka på knappen med bakåtpilen så att listan med programikonerna kom upp och sen pekade hon på ritikonen. Mer behövdes inte för att Sally skulle begripa sammanhanget. Nästa gång gjorde hon det alldeles själv.

Sally började på dagis i måndags och hon älskar det. Eftersom hon har ett alldeles eget språk säger hon inte dagis utan kaka. För på dagis ägnar hon tiden åt att sitta i sandlådan och göra sandkakor. Som också är kakor helt i hennes smak.

Andra ord i Sallys ordförråd är Aj och Ssss. Aj betyder katt och det etymologiska ursprunget är farmors katt, som rev henne i ansiktet. I ren självbevarelsedrift eftersom kattan inte fick vara ifred. Ssss ihop med att hon visar att hon fryser betyder helt enkelt glass. Också en självklar favorit.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Familjeträff

  1. Annaa Mattsson skriver:

    Brevbäraren i Derry hade en signeringsapp. Antar jag. Jag fick i alla fall kladda min signatur med en liten pinne på hans mobil när han lämnade paket och bara jag var vaken. Det kändes stort på något sätt, att min signatur nu finns lagrad på det nordirländska postverket. Har inte träffat någon brevbärare här som har sån. Det påminde om såna där evighetsblock. Fast jag antar att de varar längre, evigheten var inte så jäkla lång på dem innan gamla streck började synas.

    Kul att se hela gänget! Barn med sent tal brukar plötsligt explodera i ordflöden. Talutvecklingen följer inte alltid handböckerna. Min Mellan som var rekordtidig fastnade sedan i ett tal som lät barnsligt fast det var korrekt. De beskäftiga mammorna på dagis trodde bara jag hittade på när jag berättade om hennes tidiga språkframfart och tyckte att hon borde iväg till logoped för att få en diagnos på sitt sena tal. Jisses, tänk att man stått ut med alla morsor under åren!

  2. frktjatlund skriver:

    På franska stormarknader fanns det frukt- och grönsaksvågar med kamera. När man la påsen med tomater på vågen tittade kameran på innehållet och gav några förslag på vad det kunde vara. Jättefiffigt, man slapp att leta i långa listor och för mig som inte är så bra på franska var det bra med färre alternativ.

    Ettan var sån att det som kom ut ur munnen måste vara rätt. Första gången han sa sitt eget namn blev Nino. Det tog bergis ett år innan han prövade igen. Så visst är det olika och varför jaga upp sig över småsaker. Och visst kan andra morsor vara beskäftiga otyg.

  3. Annaa Mattsson skriver:

    En sådan kamera borde funnits i kassan i vår butik i Hagsätra. Där uppstod ofta problem kring grönsakerna. Kunden visste vad den köpt men hade inget svenskt ord för det och stackars ungdomar i kassan kunde inte se skillnad på ingefära och majrova.

    På utflykt med sin gudmor skulle Äldsta få välja en sak i ett leksaksstånd i parken. För varje sak gudmor pekade på sa barnet ”Bobbo”. Desperat gudmor hade missat viktig information, att Bobbo var vad barnet kallade sig själv och att hennes fåordighet innebar att Bobbo just i det här fallet betydde ”Ja tack jag vill gärna ha den!”

  4. Lisbeth skriver:

    Låter bekvämt det där. Som en icke ägare av Iphone får jag nog fundera. 6-åriga barnbarnet skulle nog gå att stilla en stund. kaklinjen har vi försökt men här är det Ica:s bullar som gäller.
    Funderar vad jag blev mutad med. Kom fram till att det var klippdockor. Finns det sådana nu?

  5. frktjatlund skriver:

    annaa: Ja, den kameran skulle alla pojk- och flicksnärtor till kassapersonal ha nytta av. Det har hänt att jag kommit undan med potatispris för jordärtskockor. Eller betalat för savoykål istället för kinakål.
    Lisbeth: Klippdockor tar även jag till när barnbarnen följer med till jobbet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s