Förkylt

Som sagt. Maken och jag har lite olika synsätt på vissa saker. Och somligt härrör från uppväxten. Som det här med hur vi hanterar mildare sjukdomstillstånd.

I mitt barndomshem skulle det mycket till innan man var hemma för att man var sjuk. Var man förkyld fick man bara vara hemma om man hade feber. Annars var det bara att pallra sig iväg till skolan. Även om man fick uthärda omgivningens missnöje över att man smittade ner andra.
– Äsch, de har redan blivit nersmittade. Det är precis innan förkylningen bryter ut som man smittar som mest. Sa mamma och skickade iväg oss. Med inställningen att bästa botemedlet var helt enkelt att i möjligaste ignorera alla symtom.

Hemma hos Maken hade man en helt annan approach. Där var krämpor högintressanta och de hade skåpen fulla med homeopatiska sockerpiller och hälsokostpreparat. Man stannade hemma och tog till sängen och sköljde näsan med saltvatten, tog lavemang, fastade och drack åkerfräkente.

Maken var lite dålig i morse men gick ändå till jobbet. Vi tiotiden ringde han mig och sa att han gått hem från jobbet.
– Varför då? undrade jag.
– Ja, vad tror du? För att jag är lat, eller?

Jag undvek att svar på den frågan. Men inte stannar jag hemma för att näsan rinner lite eller att rösten inte riktigt håller. Då känner jag mammas hand på min panna och hör henne konstatera: Du har ingen feber. Det är bara att pallra sig iväg till skolan.

3 reaktioner till “Förkylt

  1. Minns när en kompis hade fått följa mig hem för att jag var så febrig att jag var vimmelekantig. När vi kom hem sa modern spydigt utan att ens kasta en blick på mig ”vad är det nu för lektion hon vill slippa!” och så fick vi vackla tillbaka till skolan igen där jag blev ännu sjukare efter ansträngningen förstås. ”Tänk inte på det så går det över” var hennes devis. Den gången var det min halsfluss, en annan gång var det systerns blodförgiftning som hon försökte håna bort.

    Medan en kompis hade en mamma som ansåg att man skulle vara hemma och förebygga när man började känna sig krasslig, sedan vara hemma minst en dag när man kände sig frisk för att inte riskera återfall och följdsjukdomar.

  2. Våra mödrar måste ha varit tvillingsjälar på somliga områden. Man anar en viss avsaknad av empati. Kände inte mamma av huvudvärken så fanns den inte. Och ryggont hade hon ensamrätt på.

    Jag hade också klasskompisar som daltades bort. Minst tre feberfria dagar och annat trams. Så var det med Kristina Frisk, hon med störst sjukfrånvaro i hela skolan.

  3. Min mamma hade absolut ensamrätt på halsfluss. Då togs det hem doktor minsann och då åts det antibiotika.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s