Med livet som insats

För varje år som går blir det fler och fler cyklister på stans gator. Och nu känns måttet rågat på sina ställen. Väldigt många människor som cyklar struntar fullständigt i lagar och regler och kör sitt eget race utan minsta hänsyn till andra.

Folk cyklar på trottoarer, mot trafiken, mot rött, på övergångställen, ute i gatan fast det finns cykelbana på sträckan. Och jäklar i min lilla låda om inte gångtrafikanterna håller undan.

Värsta sträckan för min del är Skanstullsbrons västra gång- och cykelbana på väg hem från jobbet. Då kommer alla blådårar gasandes från Götgatan. Horder med cyklister tävlar uppför bron. För som vanligt kan man dela in folk i grupper. Bland dem som ska söderut finns det tre grupper vad gäller hastighet; de supersnabba, genomsnittsfolket och de som knappt har styrfart.

Och det här ställer till det. Både gång- och cykelbanan är väldigt smala. Möter jag en människa med barnvagn måste jag kliva ut i cykelbanan för att kunna passera och om en cyklist ska köra om en annan så måste de inkräkta på gångbanan. Och kör om gör de oavsett om de möter gående.

Häromdagen mötte jag ett par, som cyklade lugnt och fint i bredd. Så pass i bredd att jag var tvungen att kasta mig mot staketet till tunnelbanespåren för att inte bli påkörd.
– Ni kan väl inte cykla i bredd på det viset, sa jag.
– JO! vrålade mannen tillbaka rakt in i mitt högra öra.

Ett par gånger har jag med knapp nöd undkommit krockar med cyklister som pratar i mobilen, sms:ar eller fipplar med sin Ipod. För medan de är upptagna med sina apparater går det långsammare och långsammare att cykla uppför och färden liknar mer och mer vinglig slalom. Och korpgluggarna är riktade neråt istället för framåt.

Idag åkte jag en snyting mitt på Skanstullsbron. Av en purjolök. Den stack upp ur en cykelkorg som satt på höger sida av bakhjulet. Kvinnan med korgen cyklade på vita strecket som markerar skiljelinjen mellan banorna. Många gör det som om de trodde att strecket var själva cykelbanan. Hon var totalt omedveten om att hennes packning inkräktade på min färdväg.

Jag har ett förslag till trafikplanerarna i Stockholm. Bredda gång- och cykelbanan på Skanstullsbrons västra sida genom att ta bort en av bilfilerna söderut. Det skulle inte göra någon större skillnad på bilarnas framkomlighet eftersom både Ringvägen och Götgatan som matar på trafiken åt det hållet gör det enfiligt.

Och gör en nivåskillnad mellan gång- och cykelbana så att cyklisterna inte så lätt tar sig över bland gångtrafikanterna.

Då skulle åtminstone jag bli nöjd.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Med livet som insats

  1. Annaa Mattsson skriver:

    Det här kan jag prata mycket om. Vi hade ett tvisteämne Mannen och jag. Jag var ursinnig på cyklister som kom farande bakom mig på gångbanan och ilsket och högljutt tutade i horn, plingade i klocka att jag skulle gå ur vägen, snabbt med barnvagn och allt. ”Det är väl bra att de signalerar tydligt” sa han. ”Dom har fan inget här att göra” sa jag.
    I min stadsdel i centrala Göteborg var det mängder med cyklister. Cyklister behöver inte följa trafikregler. Därvidlag är det ingen skillnad mellan 14-åriga småslynglar och präktiga småbarnsföräldrar. Jo för resten. Småslynglarna parkerade sällan sina cyklar rakt framför dörren till grönsaksaffären! Det gjorde dom, proggföräldrarna. Och såg lika förvånat oförstående ut varje gång man ropade ”Ursäkta det går inte att komma in genom dörren!” Linnégatan var för mig som Västerbron för dig, med skillnaden att jag hade tvillingkärra och/eller gående småbarn att hålla undan för purjolökarna. Det fanns cykelbana, skild bara med streck i mitten från gångbanan. Men det spelade inte så stor roll. För butikerna låg ju en nivå upp med ännu en trottoar framför. Där ven cyklisterna fram, där parkerades cyklar på tvären. Jag tror alla de där klämkäcka cyklisterna som var oantastliga eftersom de gjorde en så stor miljöinsats fick mig att tycka ännu sämre om Göteborg!

  2. Annaa Mattsson skriver:

    Jag kan huvudinvändningen från cyklister: Det är för ont om cykelbanor och de som finns är ofta felaktigt anlagda. Absolut. Men det ska inte gå ut över dem som är ännu mer utsatta i trafiken nämligen fotgängarna!

  3. Rutan skriver:

    Ett par lantisar, en arbetskamrat och jag, råkade kliva ut i en cykelbana på Söder när det blev grönt för cyklisterna. Herregud, så nära det var att vi blivit nedmejade av horden som kom plingande och hojtande! Som en här rusande till anfall.
    Här i Byhåla går man gärna fyra i bredd på den kombinerade gång- och cykelbanan. Mycket sällan vita streck. Då kommer jag i racerfart och plingar bakom och de far åt alla håll som yra höns. Värst är när någon motionerare går mitt i vägen med hörlurar i öronen.
    Jag borde cykla runt överallt hela dagar och uppfostra folk. Du äger inte vägen, håll dig på sidan.

  4. Annaa Mattsson skriver:

    En skillnad mellan småstad och storstad alltså? I småstaden regerar fotgängarna, i storstaden cyklisterna? Vill poängtera att det inte var när jag gick i bredd med mig själv över cykelbanan som det eviga plingande förekom utan när jag gick på trottoarer eller gångbanor.
    I Göteborg instruerade föräldrar sina barn att alltid cykla på gångbanor och trottoarer om det inte fanns cykelbanor. Vilket är mot trafikregler, men det visste inte barnen.
    Tjatis, jag skrev fel namn på bron, men vad jag minns är framfarten lika vild på Västerbron.

  5. Ullah skriver:

    Oj, stackars Göteborg! Men jag håller med angående cyklisterna. När jag gick i skolan fick vi lära oss att stanna för rött ljus, att sträcka ut armen innan vi svängde och att inte cykla på trottoarerna. Fast det var ju i småstaden Kungälv förstås.
    Särskilt de som kör mot rött ljus vid övergångsställen ogillar jag, har nästan blivit nedmejad några gånger. Och håller med om att det borde vara olika nivåer på gångbana och cykelbana, man kan lätt ta fel vilket har hänt mig.

  6. Annaa Mattsson skriver:

    Ullah; Söder är Stockholms Göteborg, åtminstone de mer centrala delarna. Av Göteborg alltså.

  7. frktjatlund skriver:

    annaa: Och jag brukar undra varför många cyklister använder hjälm. Med tanke hur de beter sig verkar huvudet med innehålla en enorm bihåla istället för hjärna. En del är till och med så dumma att de har hjälmen oknäppt. Och trafikplanerarna är också riktiga ljushuvuden, som lägger cykelbanor uppe på den smala trottoaren (Arenavägen vid Globen) och på så sätt legitimerar all trottoarcykling.
    rutan: Jag kan tänka mig att det var på Götgatan. Fullkomligt livsfarligt om man inte ser sig för. Och jag har tagit på mig uppfostrarrollen: Är inte farbror lite för gammal för att cykla på trottoaren?
    annaa: Jo, det går hett till även på Västerbron. Men inte lika hett. Där är banorna lite bredare.
    ullah: Jag tror att polisen kommer och fortfarande lär ut det där. Men eftersom mentaliteten hos folk ändrats så är det knappast någon som tillämpar det i verkliga livet.
    annaa: Kalla mig gärna Ada. En go gumma i Stockholms Göteborg.

  8. Ullah skriver:

    Ja, jag tänkte stackars Gbg för att du skrev att det gjorde att du tyckte ännu sämre om stan, vilket alltså jag tolkade som att du inte alls gillar den. Vilket jag gör. Men jag är nog partisk i målet, det är nog mest för att jag känner mig hemma här.

  9. Rutan skriver:

    Jo, det är stor skillnad på cykling mellan storstad och småstad. Det farligaste stället att korsa vägbanan är det som är nära parkeringen till systembolaget på fredagar. Då kommer lantisarna till stan och har missat det där med övergångsställen och cykelöverfarter. Gasen i botten så man kommer hem snabbt med ölflaket.
    Här går man gärna på tydligt markerade cykelbanor, fyra i bredd. Förmodligen utsocknes de också för det är värst på lördagar.
    Just nu är det ett riktigt elände, för centrum är avstängt för festival. Tjocka kablar som man knappt kan cykla över och folk i vägen överallt.

  10. frktjatlund skriver:

    Jag är som Dr Jekyll och Mr Hyde. Fast grymt elak som båda två. När jag går blir jag tokig på cyklister och när jag cyklar retar gångtrafikanterna gallfeber på mig där de går och lullar runt på cykelbanorna. Med proppar i öronen i sin egne lilla värld.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s