Upp i rök

Yrken kommer och går, precis som DN säger. Och där jag tog mina första staplande steg på arbetsmarknaden är det mesta ett minne blott

Sommarjobbet på Konsum i Midsommarkransen, som jag fick genom mammas väninna tant Pia. Jo, vi sa tant och farbror till vuxna. Där på Konsum var min uppgift att prismärka. På tisdagar kom nya varor och de skulle prismärkas och ställas upp i hyllorna. Nästan varje dag kom dessutom nya gröna listor med prisändringar. När man ställt om priset på märkapparaten fick man trycka fram två gånger i luften innan det kom ut en lapp med det rätta priset. Och fort skulle det gå.

Ibland fick jag förtroendet att sitta i kassan. Då gällde det att hålla priserna på omärkta varor i huvudet. Toarullarna såldes en och en och kostade 73 öre. En burk TT fick man för 1,07. Nuförtiden är det PLU-koder man ska komma ihåg. Eller åtminstone veta vad grönsaken heter.

Kassaapparaterna var mekaniska och hette Sweda. Det fanns fyra lodräta rader med knappar från ett till tio; en för ören ental, en för ören tiotal och likadant för kronor. Ändå fanns det folk som kunde slå in priset utan att titta. Så långt kom aldrig jag.

Nästa sommar fick jag jobb i växeln på Domus i Skärholmen. Jag påstod att jag kunde snörväxlar, för att mamma var växeltelefonist. Som om proppandet satt i arvsmassan. Tristare jobb har jag aldrig haft. Det kunde gå dagar utan att en enda människa ringde. Inte konstig att yrket snudd på har gått upp i rök.

Mitt första riktiga jobb var på Posten. Som postkassörska. Med frimärken, stämplar, lack och sigill för värdepost, klistermärken i olika valörer som klistrades in i postsparbanksböcker när folk satte in pengar. Och så fick man ta reda på vad ett small parcel till Australien kunde kosta. Ganska kul jobb. Men när skickade jag själv ett paket senast? Och rullen med 200 frimärken för brev, som jag köpte 1991 är inte slut än.

Nu finns det streckkoder, självskanning, mobiler och direktnummer. Folk mejlar och skajpar, är sina egna kassörer i butiker och på Internet. Så det var tur att jag bytte yrkesinriktning. Mitt jobb lär nog stå sig i några år till.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Upp i rök

  1. Cici skriver:

    Mitt första jobb hade jag på Becker i Liljeholmen. Där sattjag och lagerbokförde Systemfärgerna. Vi var flera som satt i ett rum och hade varsin färgsort att hålla reda på. Skrev för hand på kort hur många burkar i olika storlekar och färger som sålts.Inte särskilt svårt, inte särskilt roligt eller intressant heller. Lönen var mycket måttlig.

    Så småningom blev jag kartriterska, först på Stockholms fastighetskontor, sen på SL. Det var ett roligt jobb, men även det har numera gått upp i rök. Tur att man numera är pensionär och slipper grubbla på vad man ska jobba med.

  2. frktjatlund skriver:

    Ja, tänk vad mycket trista jobb som försvunnit. Men samtidigt var en massa manuella rutiner snällare mot kroppen än att sitta still framför en dator dagarna i ända, som är min lott i arbetslivet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s