Biggest loser

Jag visste att det bara var en tidsfråga. Reformationen. För det är likadant varje gång och tiden brukar handla om en till två veckor. Den här gången tog det tio dagar.

Scenariot är att Maken kommer igång med att besöka gymmet. Flera gånger på raken till och med. Och efter ungefär fem gånger börjar hans träning plötsligt handla om mig. Att jag också borde träna.
– Aldrig i livet! Gym är det tristaste jag vet, säger jag. För jag har varit där under perioder Du får ta med dig en kompis. Då har jag varit på gym i egenskap av Makens kompis. Men, som sagt, det är verkligen urtråkigt. Jag gör hellre bokslut och deklarerar.

– Men du är också överviktig, kontrar Maken med.
– Visst, men till skillnad mot dig vet jag att viktnedgång till 70 % handlar om kosten. Resten är fysisk aktivitet. I största allmänhet. Och för att gymma sig till lägre vikt skulle man behöva bo på World Class. Det räcker inte med fyra fem timmar i veckan – 40 till 50 skulle jag snarare gissa.

Och för att demonstrera min åsikt köpte jag en bok om Atkinsdieten. Åt en Caesarsallad och drack en öl på en uteservering och det kändes nästan som utomlands. Hemma tar jag sällan en bira. Men det var ett slags farväl till kolhydrater. Hoppas jag.

2 reaktioner till “Biggest loser

  1. Kom ihåg myrstegen bara. För stora kliv ger inget resultat på sikt. Det är så lätt att ta i för stort och sen ledsna. Tycker du verka starta med sund inställning. Lycka till med kosten
    Ha en fin kväll

  2. Jag är van. Har gått upp och ner i hela mitt liv. Mer upp än ner dessvärre. Fast tvärtom vore i och för sig en omöjlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s