När katten är borta

Då äter jag sill. Som nyss. För det blir aldrig någon sill om katten själv får välja. Och idag valde hankatten att äta med sina bröder. Ute på lokal och antagligen blir det inte fisk för alla tre är riktiga animalianer och är av åsikten ju större och blodigare desto bättre.

Igår var katten hemma och fick välja och då blev det kött. Trots att jag var lite störd på honom. Han är så löjligt vek inför barnbarnen och lyder minsta lilla vink. Noa, som blir 10 i år, börjar antagligen känna sig för stor för fritids. Och då ringer han farfar.

– Det är så tråkigt här. Kan inte du komma och hämta mig?
Utan att blinka säger han ja. Tills han kommer på att han själv inte kommer att hinna. Då ringer Maken mig.

– Har du några möten på gång eller kan du jobba hemifrån i eftermiddag?
Jag hade inga kalenderbokningar och sa att jag kunde dra hem tidigare.
– Bra! Hämta upp Noa på skolan först.

Protest! sa jag. Ungar mår bra av lite tristess. Men lovat var lovat, tyckte Maken. Så jag lommade dit och när jag kom var den unge mannen inte alls lika uttråkad utan spelade basket ute på skolgården. Jag satte mig och läste på en parkbänk, men när det började regna ville jag ha fram ett beslut hur han ville ha det. Vara kvar eller hänga med mig. Vara kvar. Men bara en stund. Jag hann gå ett par hundra meter. Sen ringde han igen och ville bli hämtad.

Då hämtade jag även My och vi tog bussen. Jag höll fram mina två åkremsor och sa: En vuxen och två barn. Tanken var att barnstämplingarna skulle göras på remsan med reducerat pris. Men chaffisen gjorde precis tvärtom.

– Nu blev det lite fel, sa jag.
– Oj då. Jag gör en korrigeringsstämpel, sa mannen och stämplade på baksidan.

I morse försov jag mig och bestämde mig för att ta tuben till jobbet. Då fick jag lära mig något nytt. Inte nog med att gårdagens stämplare stämplade två kuponger för mycket, när han skulle korrigera sitt misstag stämplade han en kupong för lite på baksidan.

Killen i tunnelbanespärren drämde i med sin stämpel på remsan. Trots att jag protesterade.
– Det är klart att jag ska stämpla. Hade båda kupongerna på förra stämplingen varit fel, skulle det vara två stämplingar på baksidan.
Jaha, och hur ska man veta det? Om inte ens SL:s egen personal känner till hur det borde vara.

Hur som helst. Svärdottern och jag gjorde en överenskommelse att ingen ska hämta Noa i förtid utan att vi har konfererat med henne. Och det får katten vackert finna sig i.

6 reaktioner till “När katten är borta

  1. Gud vad dumt det kan bli, på alla sätt. Dummast måste ändå vara att lova något som någon annan = du sedan måste fixa. Gah.

  2. Det var nog en bra överenskommelse den där med svärdottern!

  3. Männen vill nog gärna vara den där snälla personen som ställer upp på det mesta, medans kvinnorna är dom som får sätta gränser.

  4. cruella: ja, man kan bli tokig för mindre.
    annaa: mina åsikter blir lätt överkörda, men svärdottern får mer respekt.
    cici: mot våra barn var maken stundtals sträng och jag tror att han undermedvetet försöker kompensera det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s