För andra veckan i rad fick jag Hemmets Journal tillsammans med morgontidningen. Det känns lite konstigt att bläddra i den veckotidningen. För mig är den så intimt förknippad med min mamma. Hon prenumererade på den så länge jag kan minnas.
Mamma var något av en mytoman. Hon kunde berätta långa historier ur verkliga livet. Alltså saker som hänt henne själv. Och mer än en gång hände det att man återfann hennes så kallade självupplevda erfarenheter i Hemmets Journal under rubriker som Så blev mitt liv.
Vi brukade få överta hennes gamla veckotidningar och nu när jag bläddrar igenom numren som jag fått i min brevlåda, så förväntar jag mig undermedvetet halvifyllda korsord. Med mammas handstil. För så brukade hennes begagnade tidningar se ut.
Och frågan är om jag ska nappa på kommande prenumerationserbjudande? Jag vill ju så gärna veta hur det ska gå för Marit och Jon i sommarföljetongen Driver dagg faller regn.
frktjatlund 
Jag kan berätta för dig annars… Men har du inte sett filmen? Den gick massor av gånger på TV i min mest romantiska ungdom.
Jag känner inte alls igen veckotidningarna från min barndom. Alla ser likadana ut. Men de är lustigt nog väldigt måna om att hålla på sin profilering som man nog måste läsa flera stycken och jämföra för att fatta. Blev varse när jag försökt sälja något knäck och blivit föreslagen någon av de andra som lämpar sig bättre.
Bättre då att låna boken på biblan. Veckotidningarna nu för tiden är bara så tråkiga. Eller också har man redan läst allt. Vår familjetidning då jag växte upp var VeckoRevyn och bäst i den var Hitchcocknovellerna ”Veckan Chock” med de fantastiska illustationerna av Hans Arnold.
Annaa: Jag har säkert sett filmen utan att den satt djupare spår. En lustig sak som jag känner igen från förr är att de stora reportagen har ett uppslag i början av tidningen och sen fortsätter de på sidan 52, typ. Aldrig att hela reportaget avhandlas på en gång.
Cici: Vi hade också VeckoRevyn när jag var liten. Jag trodde länge att den hette Ekorrevyn. Alltså det som ekorren ser när han sitter i granen och hoppar på tallegren.
Ja det är lustigt att de gamla veckotidningarna har kvar ”hängen”. Det förekommer ju inte i nyare produkter. Inte ens de för något äldre målgrupper.
Förr när jag sov över hos systern ibland så brukade jag ägna mig åt veckotidningsläsning på nätterna, hon och modern delade på några prenumerationer. Jag orkade inte bläddra så jag samlade ihop alla hängen och läste på en gång. Det blev väldigt lustigt särskilt när jag var trött och blandade ihop allting. Ungefär som när man somnar framför TV:n mitt i en amerikansk advokatserie och vaknar mitt i nästa.