Vänner på vägen

Det finns hemliga sällskap, som man inte har en aning om. Om man själv inte är medlem. Som DKW-ägarna i min barndom. De hade en slags sammanslutning. En av mina kompisar hade en DKW. Eller rättare sagt, hennes föräldrar var stolta ägare till en. Och varje gång de mötte en annan bil av samma märke så var det självklart att man vinkade lite som en hälsning.

Så är det också med husbilare i Frankrike; förarna morsar på varandra. Inte med vinkningar, bara genom att släppa greppet om ratten med högerhanden och öppna handen. Lite nådigt, sådär. Vissa entusiastiska medpassagerare kan vifta.

Fransmän hälsar även när man möter dem till fots. Oavsett om de kör husbil eller inte. Man säger Bon jour hela tiden. Så fort någon kliver in i en reception eller på en affär hälsar de. Och säger på återseende när de går. Och gärna Bon apetit på restauranger.

Allt på ett mycket diskret sätt och inte alls lika uppfordrande och lite störande som tyskar brukar göra.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vänner på vägen

  1. Annaa Mattsson skriver:

    Har det inte blivit mer hälsande i Sverige också?

    Minns när man förundrades över reportage från franska skolor. Hur läraren stod i dörren och skakade hand med varje elev. Jag gjorde reportage för hundra år sedan om en rektor på en svensk skola som hade den vanan. Jissses vad paff jag blev när Äldsta började skolan och det var precis så där franskt det gick till på hennes skola. Lärarna i sina dörröppningar på morgonen. Hade jag ingen aning om!

    Irländarna hälsade mer förr. Jag tror det har något med turisterna att göra, att de slutade. Och polackerna, polacker hälsar inte.

  2. Ullah skriver:

    Här i stan hälsar folk för det mesta, tycker jag. Och vi som har en gammal folka (som för tillfället är avställd) blir alltid hälsade på av andra VW-ägare.

  3. Cici skriver:

    Här uppe i norr vinkar vi till alla vi ser, bilburna eller inte. Vi tar för givet att vi känner dom vi ser, troligen är vi också släkt på något sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s