Hundgöra på jobbet

Igår tog jag farväl av de tvenne asiaterna, som jag varit handledare åt. Mest med vänsterhanden. Andy och Pandy skulle hem till Bangalore och värmen. De såg inte minsta ledsna ut för det. Tvärtom. Det pinsamma är att jag fortfarande inte har koll på vem som är vem. Det är bara första bokstaven i förnamnet som skiljer dem åt och jag tror att Andy är han med glasögon.

Båda är mörkhyade och har kolsvart hår och trots att de kommer från samma stad talar de olika språk och konverserar varandra på engelska. Och när jag tänker på dem så tänker jag hund. När de pratar rör de hela tiden huvudet på ett lealöst sätt. Ungefär som leksakshundarna som folk hade på hatthyllan bak i bilen. Där huvudet på hunden hela tiden rörde sig fram och tillbaka. Och i cirklar i takt med bilens gungningar.

Så gör också Andy och Pandy, de indiska nakenhundarna. Rör sina huvuden i takt med sitt prat.

Erika har sagt upp sig så om två månader är jag ensam kvinna på gruppen. Inte helt oväntat eftersom hon och den nye gruppchefen inte varit riktigt kompatibla. Jag fick lite dåligt samvete eftersom jag gnällt lite på henne inför kollegan Åke. Han har också gnällt, inte bara ihop med mig utan ihop med nye gruppchefen. Men Åke avfärdade det hela med: Det är klart att det inte det inte förbättrade hennes sits. Men jag hade ju rätt.

Så tänker män. Tänker jag. Men även om man har rätt i sak, kan det kännas fel invärtes.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s