Kvällsbris

Inte konstigt att jag börjar ruttna. Efter drygt 2000 måltider känns det inte särskilt kul längre. Speciellt som det är samma, samma under långa perioder. Lunchen går an, den är visserligen likadan varenda dag, men den slänger jag ihop på tio minuter. Utan matos.

Då är det värre med middagen. Då sitter en stor fågelunge i form av en Make och väntar. Hungrig så det skriker om det eftersom han äter lunch redan runt elvablecket. Blecket i det här fallet är tiden på gammelslang. Själv lagar han av princip inte mat. Och allt är mitt fel. Som vanligt.

– Du skulle ändå aldrig äta det jag kokat ihop. Ungefär som när jag ställer in disken i diskmaskinen. Mitt sätt duger inte.
– Men hallå! Det har jag väl aldrig sagt.
– Sagt och sagt. Men du stuvar alltid om när jag ställt in.
– Jamen, det är ingen kritik. Jag möblerar väldigt ofta om det jag själv ställt in för att få plats med mer.
– Du gnäller till och med när jag har dammsugit.
– Det gör jag väl inte. Bara när du inte har ställt tillbaka dammsugaren. Eller inte stängt av den innan du drar ur kontakten. Du vet att jag blir skitskraj när den brummar igång utan att jag är beredd.
– Där ser du. Du gnäller. Alltid.
– Det är ju bara för att aldrig ställer in den. Eller stänger av den.

Nu har jag i alla fall lagat en god och närande måltid, nötkött med jordärtskocks-, blomkåls- och morotspuré. Det tog 10 minuter att handla maten och tillagande tog 40 minuter. Själva ätandet gick på 10 och undanröjandet 20. Nästan halvannan timme försvann av kvällen.

Och nu har jag kört med olika varianter av blomkålspuré ett par månader och även om det är gott så börjar jag ledsna. Om inte annat så på bristen på tuggmotstånd.

Nej, det är kanske dags att börja glo på matprogram. Något som jag tycker är nästan lika tråkigt som att laga mat. Men jag skulle behöva lite inspiration och förnyelse.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Kvällsbris

  1. Annaa Mattsson skriver:

    Pargnatet kan jag sakna ibland. Och nog är pargnatet bättre än partystnaden. Satt mitt emot ett par runt vår ålder på tåget i söndags. De bytte knappt ord på tre timmar. ”Jag går och köper nåt. Vad vill du dricka?” -”Öl.” —- ”Det var inte så dyrt ändå, vinet.” – ”Nej, kring 60 kronor glaset blir det. Då var ölen dyrare.” Allt.

    Jag skulle nog tröttnat på puréerna snabbare. Typ när jag kände doften. Men jag förstår poängen. Jag är också vidrigt trött på hela matgrejen. Har varit länge. Och jag märker också att jag blir väldigt trött även av att se andras engagemang.

  2. Malou skriver:

    Jag gillar inte att laga mat. Alltså blir det väldigt ofta soppa hemma hos oss, det blir så mycket att man kan äta den i två dagar. Och vill man inte det så kan man frysa in en middag till en annan dag.

  3. Fia skriver:

    Det är så många matlagningsprogram numera att man blir mätt på dem (ha, ha oavsiktlig vits, faktiskt). När det går inflation i något blir det inte inspirerande längre.
    Jag satt under en period klistrad framför tv:n och tittade på ”halv åtta hos mig”, men det senaste halvåret har jag ledsnat.
    Annars tycker jag att det är väldigt roligt att laga mat, och tycker att det är värt att avsätta en stund för att få äta något gott.

  4. Cici skriver:

    Det är många program jag inte ser på tv och matlagningsprogram ser jag absolut inte. När man har lagat mat åt familjen i snart ett halvt sekel finns det väl roligare saker att ägna sig åt än att kolla på hur andra står vid spisen. Dessutom har jag aldrig tyckt att det har varit roligt att laga mat. På något konstigt sätt har jag tydligen lyckats bra ändå för man och barn pratat uppskattande om min kokkonst.

    Att maken skulle ta sin del i hushållet har jag numera gett upp. Lugnast så.

  5. Annaa M skriver:

    Hemma hos oss stod faktiskt maken för en stor del av vardagsmatlagningen. Och disken. Jag sa det i mitt tal på hans begravning, att jag saknade det, att vi t o m hade ändrat platserna kring matbordet så att jag numera satt närmast spisen där han satt förut. Det var en del som tog illa vid sig. Men det var ju sant.

  6. Ullah skriver:

    Hur kunde de ta illa vid sig av det? Det var ju fint sagt. Och att han var borta visste ju alla.

  7. frktjatlund skriver:

    annaa: Ja, visst är det konstig med människor som bor ihop och som redan har sagt allt till varandra. Och när de pratar handlar det bara om praktikaliteter. Inga åsikter inget resonmang. Jag skulle inte stå ut en dag.
    malou: Grytor är mina soppor. Gärna burgundisk.
    fia: Jag gillar att laga mat om jag har tiden för mig. Det är själva vardagsmatslagandet, som är tråkigt.
    cici: Samma här, jag har också gett upp. Men idag har Maken faktiskt både dammsugit och putsat fönstren. Såna saker kan han göra när det kniper. Men aldrig laga mat.
    annaa & ullah: Jag säger detsamma: Hur kunde man ta illa vid sig av det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s