Rädd att flyga

Förr i världen kände jag ett väldigt obehag i samband med flygresor. Nästan så jag blev illamående. Jag satt och höll mig i armstöden med svettiga händer och tänkte på hur jag andades. Men någon gång på 80-talet blev jag botad. Det var när vi gjorde en resa till och runt i USA. Vi flög var och varannan dag och till slut orkade jag inte uppbåda någon rädsla längre. Det var alldeles för jobbigt. Så KBT på egen hand blev min räddning.

Nu har jag upplevt något liknande med min halkskräck. Så halt som det varit den här vintern har jag aldrig varit med om tidigare. Som jag har spänt mig och valt var jag ska sätta fötterna. Koncentrerat mig så jag nästan fått huvudvärk på kuppen. Men nu har jag gett upp.

Det går inte att fega ur och ta tunnelbanan bara för att underlaget inte faller en på läppen. Särskilt som promenaden till och från jobbet är den enda motion jag kostar på mig. I stort sätt. Och visst har jag upplevt incidenter. Störtat två gånger men klarat mig oskadd och varje dag har jag genomlevt turbulens. Det vill säga halkat till då och då men på något mirakulöst sätt återfått balansen.

Så jag flyger vidare längs Ringvägen. Och störtar jag är det i alla fall nära till SÖS.

Annonser

Om frktjatlund

Ordet sallad kommer av det latinska salare, som betydet beströ med salt ...
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Rädd att flyga

  1. Annaa Mattsson skriver:

    Men fruktansvärt tröttsamt är det, eller hur! Och nog är det en myt det där att om man bara går lätt och ledigt så halkar man inte. Alla mina halkincidenter under åren har inträffat när jag tappat koncentrationen på underlaget eller tyckt att det sett så bra ut så jag inte behövt kolla. Har klarat mig hittills i år men det beror delvis på att det inte alls varit så halt i förorten som i stan. Tycker det var ett under när jag julhandlade i något slags glidgång den 21 december att inte fler drattade på ändan,
    -15, stelfruset underlag med nysnö ovanpå, inget fäste för något utom riktigt sylvassa broddar.

  2. Ullah skriver:

    Tycker verkligen att det är fruktansvärt jobbigt att gå omkring på en istäckt mark, även om jag nog inte spänner mig så mycket. När skall det ta slut?!?!?

  3. frktjatlund skriver:

    annaa: Samma här! Det som fått mig på fall är isfläckar som lömskt gömt sig under ett lätt snötäcke.

    ullah: Jag hoppas att anspänningen ska resultera i fastare rumpa. Inte bara i huvudvärk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s