Laddad

Läsglasögon är ett gissel. Bara att veta var man lagt dem det är en mindre prövning. Hjärnan rannsakas: när använde jag dem senast? Även om jag kommer ihåg både när och var, så behöver det inte betyda att jag hittar dem. Nej, jag kan ha gått runt länge och väl med glasögonen uppskjutna i pannan och då kan det vara lögn i helsicke att komma dem på spåren.

Ibland tar jag inte ens fram brillorna utan chansar vilt. Som i torsdags när jag skulle ta ut pengar i bankomaten. Om jag kisar lite så går det att gissa sig till vad det står. Och man vet ju ungefär tågordningen. När jag kom till önskat belopp tryckte jag på knappen för 500, eftersom maskinen bara kunde ge ifrån sig den valören. Ut i min hand spottades tio femhundringar, vad jag nu skulle med så mycket kontanter till. Jag som bara ville ha en slant till mat och vin på fredagskvällen, när jag skulle ut med tjejerna efter jobbet. Och sen när införde man förvalet 5000?

På fredagskvällen tog jag med en av sedlarna, när vi skulle ut. Och vi både drack och åt och drack igen. Skrattade och pratade och pratade och skrattade tills personalen ville gå hem. Och visade det tydligt. På vägen hem drattade jag på ändan. Ingen större skada skedd och jag skyller på halkan. Helt och hållet.

Idag tog jag mina femhundringar och gick till Ica. Köpte massor, bland annat ett gäng kycklingar för 20 kr kilot och lammframdel nedsatt med 20%.

I kassan blev jag Den krångliga kunden. Först ville jag inte ha den ena kycklingen eftersom det var hål i förpackningen. Tjejen i kassan sprang och bytte till en annan. När jag hade betalat och börjat packa ner, kom jag på att jag hade en korg till med varor nedtill på vagnen. Efter att jag och kassörskan klarat av även den och jag packat ner inköpen, började jag lusläsa kvittona.

– Här står det blomkål 1,200 kg för 47 kr. Jag köpte ingen blomkål.
– Ursäkta, då har jag nog slagit fel. Du får ta fram lösviktsvarorna så får vi kolla vad det ska vara.

Nej, det var inte lösviktsvarorna utan lammframdelen som spökade. Dels hade den gått in som blomkål med 20 % rabatt och sen hade jag även fått betala fullt pris för den. En liten kråka och jag fick tillbaka 58 kr. Maken hade dött om han varit med. Först för att jag köper till extrapris, sen för att jag vimsar och värst är nog att jag tar fram läsglasögonen och studerar kvittot ingående.

Och nu är lammet stekt i stora lergrytan, kycklingarna stekta i stora rostfria formen. Och inte nog med det; jag har skurit upp kycklingen och lagt köttet i små plastpåsar. En portion i varje, frusit in köttet och har för avsikt att proteinberika framtida lunchsallader med kycklingen.

9 reaktioner till “Laddad

  1. Snygg bild. Men jisses, så där mycket kyckling skulle ta oss månader att äta upp. För att inte tala om framlammet. Skulle hellre vilja ha ett hellamm betande här ute på grässlänten.

  2. Jag är stum av beundran – jag måste nog egentligen gå och göra nåt nyttigt…

  3. Jag kan ha en viss förståelse för maken (om han hade varit med), men gärna stått bakom en pelare och fnissat!

  4. Det finns anledning att granska kvittot när man har handlat, för det blir ganska ofta fel på olika sätt. Ibland har PLU-nummer blivit förväxlade så att man får betala för en helt annan vara, och ibland dras inte rabatter eller extrapriser av som de ska.

  5. Fantastiskt tjusig bild.

    En gång lyckades något bli fel så att det verkade som att en kund köpt bananer för 600 000 kronor. Det är inget fel man missar. Och så mycket bananer har man inte i affären.

  6. Nio gånger av tio när jag står där med försmädlig min och pekar på mitt kvitto, så har jag fel. Och de gånger jag har rätt så brukar det vara en hel krona jag till slut lommar iväg med med hundra hatblickar efter mig, eller i alla fall de tio som blivit fast i kön bakom mig, plus hon som fick bryta sin rast för att öppna en extra kassa.

  7. rutan: jag misstänker att vattnet kunde vara varmare. Med tanke på gåshuden.
    maj: ibland tänder jag till ordenligt. Trots min lata disposition.
    annaa: lammet är slut. Det räckte till tre måltider. Kycklingen borde räcka till lunch i halvannan månad.
    malou: man måste ingenting …
    cici: jag handlar helst på egen hand. Av flera orsaker. Annars blir det en massa chips och ostbågar. Typ.
    fia: precis, jag kollar alltid eftersom jag inte har någon lust att gå tillbaka.
    evis: ha, ha! Speciellt om det hade varit jag. Det var säkert 10 år sedan jag köpte en banan.
    annaa: det har även hänt mig. Till och med att jag förlorat på affären.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s